Mitt inre

Idag tänkte jag skriva lite om mitt inre. Jag är en person som stort behov av egen tid och eget utrymme. Med två nya assistenter och sjukdomstider är det svårt att få till. Det gör mig irriterad och otålig. Det får mig att känna kalla kårar och ett obehag när någon tar i mig. Det får mig att börja fundera på hur jag kan undvika människor och möte. Vill inte höra eller synas. Vill bara vara hemma och läsa, titta på serier m.m. Bara det är utan mänsklig kontakt. Det fungerar inte i längden. Det är inget jag mår bra av eftersom jag samtidigt är väldigt social av mig.

Nu är jag brutalt medveten om detta och det är varken första eller sista gången jag upplever det. Därför kan jag beskriva det och jag vet var det kommer  ifrån. Men jag är van vid att agera på mina känslor, till viss mån iallafall och nu kan jag inte agera på känslorna. Jag kan inte fly, inte ignorera, inte göra något för att underlätta. Det jag kan göra är att acceptera, finna lugnet i obehaget och prata om det. Tufft, irriterande och obekvämt för en sån som mig som vill ha lite kontroll på läget.