Valborg

För ett år sedan satt jag nervöst hemma och väntade på att klockan skulle gå. Jag skulle åka och titta på ett speciellt fyrverkeri som jag var speciellt inbjuden till. Idag har jag jobbat i den butik, Butik Shanti, som jag köpte tillsammans med en vän för fem månader sedan. Sen ska jag städa köket innan jag går över till syrran för middag.
 
Det har varit fantastiskt väder idag och jag känner på engång vilken energi jag får av det vackra vädret och det ska tydligen hålla i sig under helgen iallafall. Jag fick besök av en gammal god vän under min dag i butiken också, det var så roligt att se henne. Ibland går det så oändligt lång tid mellan att vi ses men det känns inte så när vi väl träffas. Det är så skönt med sånna relationer. Där man bara får vara. 

Gamla vanor dör långsamt

Gamla mönster upprepar sig. Jag är inne i en fas där jag återupplever 2-3 år gamla saker. Trots att jag är i nya situationer med nya människor känns det som en skiva som nu snurrat ett varv och börjar om från början. Jag är på ett sätt känslomässigt tillbaka där jag var för flera år sedan. Det upptar väldigt mycket tid, tankar och energi. Tid som jag inte ger mig, tankar som har en tendens att bara snurra. Runt, runt och runt. Energin har jag inte att ge och därför blir det en kamp. En kamp mot mig själv. Kamp att hålla allt på avstånd, kamp för att inte släppa taget. En kamp jag lovade mig själv att inte ta upp igen. 

Jag är inte mer än människa och vill inte vara mer än så heller. Jag håller på att släppa taget. Jag håller på att lyssna till fullo. Problemet är att jag orkar bråka och kämpa lite till så då gör jag det. Det är helt galet, jag vet, men jag behöver den processen. Leva i en chimär. Lite till. Jag orkar inte vara stark just nu. 

Jag kommer släppa taget och falla. Falla ett tag. Tills jag finner lite fästa. Där kommer jag hålla till och samla kraft. Bygga strategier och begrunda mina tankar. Sen. Sen kommer jag resa mig. Starkare än innan. Så mycket klokare och rikare än innan. Dit längtar jag. 

Lång dag idag

Dagen har varit väldigt lång men väldigt bra. Först kom syrran över med en present helt oväntat. Sen var jag i butiken och begav mig därifrån till bion. Där såg jag och två vänner A perfect day. Intressant film men bra. Efter lite fika åkte jag och handlade inför morgondagens middag. Bakad sötpotatis med spenat och fetaost. Som ska serveras med zucchini sallad med mynta och citronskal. Nu ska jag sova efter en lång gårdag. Då var jag nämligen i Stockholm på två möten och stannade sen för middag så jag kom inte hem förrän kl 2. Inte mina åtta timmars sömn direkt så ikväll blir en tidig kväll. 
Somnar nöjd, gladare och lätt utmattad.  

Pyspunka

Det känns som att jag har pyspunka. Först börjar det med att jag får veta att kryssningen vi planerat för nästa vecka inte blir av. För alla (två) anpassade hytterna är bokade. Fine! Inte så mycket man kan göra åt det.
 
Sen får jag besked från resebyrån att det inte finns två lediga hotellrum (anpassade) typ överallt under hela sommaren. Det vore ju förfärligt om fler än en rullstol reste samtidigt. Hur skulle världen se ut? Massa resande rullstolar - inte okej. 
 
Det paradoxala är att samtidigt som jag håller en föreläsning om hur personlig assistans ger mig en frihet och att  jag kan leva och resa som jag vill, får jag besked ifrån Austrian airlines att de inte godkänner min flygbokning pga permon. Så jag kommer inte iväg till kusinen som planerat.
 
Jag blir super förbannad! Luften går ur mig lite. Samtidigt tänker jag att det är år 2016! Hur i helv-te kan vi inte ha kommit längre! Vi bromsar oss själva så mycket. Begränsar, etiketterar och diskriminerar. Varför? Jag förstår faktiskt inte. Struntar man som flygbolag i att man inte är konkurrensmässiga? 2016! Skärpning.