Busters öron

Okej ytterligare två böcker jag har hunnit med. Busters öron av Maria Ernestam. Väldigt annorlunda men en kraftfull bok. Det handlar om en liten flicka som går sin egen väg på många sätt. Ganska brutal och man blir lite äcklad emellanåt men samtidigt utstrålar den styrka och eftersom jag inte hade några förväntningar på boken överraskade den från första sidan. Jag vet inte var den kommer ifrån heller, jag hittade den i min bokhylla så om någon saknar den hör av dig :o)

 

Har även läst en bok som heter "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon. En må-bra-bok. Lite romantik, lite hundar, lite hjärtesorg och lycka. Det handlar om tre kvinnor i ungefär samma ålder, 30 ådringar, som är i helt olika stadier i sina liv. Trots det möts de genom hundar och blir vänner. Lätt läst bok som passar innan man sig in i något tyngre vilket jag har gjort nu. Anne Gavalda. Får återkomma, har skjutit upp att läsa hennes bok i två år. Jag har sett filmen Tillsammans är man mindre ensam som jag gillade men har varit rädd för henne i skrift. Men nu så… Kombinerat med Torgnys Aquavit… Inte den muntraste samlingen.

 

Igår var det premiär för förra årets favorit efterrätt drink. Barracito, vilket betyder liten båt. Why I don´t know men det är den ultimata drinken för min som inte gillar efterrätter. Jag äter dem om jag måste ;-P men uppskattar ett fruktfat lika mycket. Drinken består iallafall av ett lager som jag skulle beskriva som äggtoddy (det lämnar jag det mesta av, alldeles för sött), ett lager likör av något slag, ett lager espressoshot och på toppen skummad mjölk (det bästa) med kanel på.

Vill du se en skönhet...

 

Du trodde väl inte att en "pudding" som jag är sån av sig själv. :o)

 

För det första kanske det inte var det bästa ordvalet… Pudding med tanke på vad jag har i ansiktet och för det andra så sker det kanske 3 gånger om året. Men på resor ska man unna sig det lilla extra. Denna gång blev det en choklad ansiktsmask direkt importerad ifrån Sverige. Hade nämligen med mig den eftersom jag fick den i födelsedagspresent.

Så otroligt len i huden :o) och luktar som en pudding gör jag iallafall sen det där med utseendet är som det brukar… Ingen markant förändring av lite kakaofett. Hi hi.

 

Har nu läst ut The Help. Wow vilken bok. Hade svårt att lägga den ifrån mig mot slutet, verkar som att separationsångesten börjar ge med sig :o) Vill dock uppmärksamma dig på the Help är den engelska titeln. På svenska heter den Niceville. Helsnurrigt vilket gjorde att det tog det mig några dagar att hitta den när jag skulle beställa den.

 

 

Kör nu en duett. Lyssnar på Aquavit av Torgny Lindgren samtidigt som jag läser Busters öron av …. hmm en dam. Det är verkligen perfekt när man ligger och halvslumrar på kvällarna och morgnarna med ljudbok. Behöver inte ens öppna ögonen :o) Tricket är att inte somna, det är så bökigt att spola och hålla på.

 

Det finns skapligt många barn på hotellet, det är ett barnvänligt hotell som det så fint heter, men det stör mig inte eftersom jag har en så stor uteplats så får jag lugn och ro iallafall. Men nu gick det förbi en familj som snackade om julkalendern. Lät jättekonstigt. Julkalender, nu? Här? Tänker på min stackars chokladkalender som jag fick av lilla syster innan jag åkte… Så ouppvaktad. Jag får ta igen det när jag kommer hem :o)

 

Solen fortsätter att skina och det blir varmare och varmare för varje dag. Får tacka vädergudarna och kanske växthuseffekten för det fantastiska vädret! Lite moln på förmiddagarna hade vi första två dagarna. Sen bara sol och klarblå himmel… Jag bara tackar och tar emot så länge det varar.

 

Nu vankas det middag.

Solnedgång över Fañabé

Jag ser på medan solen försvinner ner bakom La Gomera som ligger strax utanför.

Sol

Äntligen

Äntligen! Har jag lyssnat klart på "100 åringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Det enda jag kan säga om den är:

Tack för dina ögon!
Tack vare dem kan jag se på mig på ett sätt som jag ser på dig.

Dina ögon ger mig möjlighet att se på saken ur ett annat synsätt.

De ger mig den brutala sanning som jag själv lätt blundar för.

Utan dina ögon Ella på denna bok hade jag slängt undan den för länge sedan!

Tycker inte den var bra... :-) men förstår vad du såg i den och kan därför njuta av den på det sättet. Han tystnade ju ALDRIG!

"Fjäril i koppel"

Okej, ytterligare en bok utläst. Denna gång är det Zinat Pirzadehs bok "Fjäril i koppel" som jag fick av mamma när jag fyllde år. Den är otroligt vacker stundom, hon beskriver sin ljusa och som hon tycker lyckliga barndom som helt går i kras pga krig och vuxnas rädslor. Hon beskriver i ett stycke hur fel hon tog när hon som ung tonåring trodde att hon kunde vara respekterad, åtrådd och fri. Det är som att hon vill bli vuxen men inte förlora sin barnslighet, oskuldsfullhet och den fria tanken om godheten i människan. Jag skulle nog inte påstå att hon förlorar det men hon glömmer bort att hon det. Hon blir flera år senare påmind genom blod, tårar och död. Till slut bestämmer hon sig som hon uttrycker det släppa fri fjärilen inom sig och flyr från allt.

 

Hon skriver också "hur många svanar ska behöva dö?". Hon har ett sätt att beskriva händelser som de flesta inte överlever på ett någorlunda begripligt sätt. Hon påminner läsaren om den godhet och glädje som finns i alla människor även när de begår de värsta tänkbara brott.

 

Nu väntar "100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann".

Snabba kast

Idag har jag läst ut boken om Mr Pip. En bok som jag starkt rekommenderar. Det är en väldigt djup bok om man vill som handlar om konsten att berätta. En man får ett gäng ungar och vuxna att hitta sig själva, sin egen unika röst och sin berättelse genom att läsa barnen Charles Dickens. Det som jag nog gillar bäst är att i stort sett ingenting av det som han har sagt är sant. Eller jo det är sant det är bara inte hans berättelse som han berättar. Han väver ihop en massa människorna livsöden och stoppar in sig själv där han tycker att det passar.

Jag gillar det för det säger mig att tillvaron är till stor del till det du gör det. Det är ju skönt för personer som mig som vill tro att jag kontrollerar det jag gör och vill och att det inte på något sätt är förutbestämt, livets meningen eller något liknande. Det har sagt någon gång att man skapar sin egen barndom som vuxen. Det är det jag minns och gör det till. Kanske lätt för mig att säga som gillar min barndom och vuxna liv :o) Men jag ser det inte som att Mr Pip ljuger eller förskönar utan det är i den tron/vardagen som han lever i som han berättar.

Eller så är det helt enkelt en bok om ett hårt öliv och några nissar som springer omkring och försöker få vardagen att gå ihop i en tuff miljö.

Nåväl. Nu befinner jag mig på Teneriffa, igen. Så här i slutet av november, början av december så är det inte så super hett här. Runt 20-25 grader på dagarna och ja va ska tippa på 18 grader.

Efter att ha läst Mr Pip och lyssnat lite på ljudbok tog jag mig ner till strande för att titta på vattnet och sista solen.

De här bilderna togs inom loppet av tre timmar. Första sol och värme
image description
Sen gick solen i moln.
Och sen gick solen ner... Ja jag är lite frusen av mig.
Men det är ju nästan december!