Finns vi?

Finns vi eller upplever vi bara att vi finns och finns tack vare det? Sådana tankar dyker upp när jag läser om filmens upplevelse. Genren uppstår när tillräckligt många tycker att den finns... Eller fanns den där från början bara att vi inte såg den? Påminner mycket om hönan och ägget diskussionen, passande såhär i påsktider.

En bit av lycka

En bit av lycka är när jag får veta att morgondagens föreläsning är inställd eftersom jag har två andra ställen att vara på samtidigt.

En bit av lycka är när jag leder över Ninnie i Bubble Blitz.

En bit av lycka är att återupptäcka människor i min närhet som på något sätt alltid lyckas vara så självklara.

En bit av lycka är att slippa laga middag och få avsluta kvällen med lite Super Mario Wii.
 
En bit av lycka är att vakna utvilad på ett varmt hotellrum med solen som skiner utanför.

Vad gör dig lycklig?
 
 

Hittade mig själv

Förstår inte riktigt var jag har varit men i helgen hittade jag mig igen. Fick umgås med människor som genom att vara de som dem är fick mig att se saker på ett annat sätt. Jag har haft några tankenötter som malt och malt och jag har vridit och vänt på frågorna ett antal gånger. De har funnits där och lurat även när jag inte aktivt tänkt på dem. Så helt plötsligt var allt glasklart! Jag hade mognat i tanken och fann den självklara lösningen som jag letat efter i alla dessa månader. Det är en sådan lättnad och befrielse och det känns lite som att komma hem.
Tack alla som var med denna helg! 

Böcker och dystra krigsfilmer

Nu har jag läst så mycket att böckerna och historierna börjar flyta samman. Jag har dessutom sett filmerna This is England, the Patriot och Silver Lining Playbook. Jag varvar kurslitteratur, artiklar, skönlitteratur och föreläsningar. Det känns som att ord, fraser och meningar snurrar runt runt i huvudet. Vissa hinner jag uppfatta medan andra får jag koncentrera mig lite extra på att försöka uppfatta. Var det från den boken? Är det relevant här? Att ta in så mycket information har nog gjort att jag tar till mig av andra intryck också. Jag har sett de två första filmerna tidigare men skulle nu se dem igen på en filmkurs jag tar och de berörde mig djupt. Jag kommer inte ihåg att de var lika berörande förra gången jag såg dem. This is England mådde jag bara dåligt av, blev ledsen och insåg att världen kan vara en jobbig plats att växa upp i - då som nu. Patrioten var lite lättare att hålla distans till antagligen pga av tidsskillnaden, den utspelar sig på 1770-talet i en tid som jag inte kan relatera till. Sen såg jag även Saving Private Ryan som inte alls är så länge sedan men sättet att se värdet av en människa var både skrämmande och gav tröst. Nä usch... med alldeles för mycket krig och elände avslutar jag denna vecka och hoppas på något lite lättare nästa vecka.
 

Måndag och en ny vecka

Tankar som snurrar, ideér som lurar
fakta som flyter ihop, känslor kommer i trupp
intressen som sliter, kropp som skriker
 
Så mycket att göra, så mycket att uppleva och höra
det är inte lätt att vara männska´ så det är tur att jag är Johanna!
 
En vän sa härromdagen: Du lär dig aldrig! Och nej, jag kan inte annat än att hålla med. Det jag lärt mig är att jag inte alltid lyssnar på den inre rösten. Jag vet vad den vill, hör vad den säger men vägrar envist att lyssna. Men livet är ju så kul! Jag har inte tid att ta en sak i taget. Jag vill inte vänta. Blir som en trottsig tonåring. Vill göra allt! På en gång! För mig handlar det nog egentligen inte om att jag inte vill lyssna/lära mig. Jag vill inte tappa lusten vilket leder till en extrem jakt på nästa "tripp".
 
Så nu sitter jag här vill inte gå och lägga mig riktigt än... Snart! Ska bara...

Yngsta kusinen fyller år!

När man går på barnkalas får man mysa med kattungar, äta god kolatårta, ge presenter och leka med tågbana. Det bästa är att det spelar ingen roll om man är 3, 13, 30 eller 60. Alla leker och har kul!


 
 
 
 

Sportlov

Trotts lite möten och några föreläsningar hann vi umgås en hel del. Kusinen, kusslingarna och jag. Vi lekte i ett av de stora lekland som finns här i stan...
 
 
Jag blev bjuden på sushimiddag! Underbart gott.
 
 
Som pricken över i:et gjorde vi muffins som proffsdekoratörskan S garnerade.