Samlar kraft

Jag har tömt den tredje tvättmaskinen, bytt kattsanden, plockat ur diskmaskinen, plockat undan veckans posthög, betat av förra veckan to-do list, omprioriterat, kollat kalendern och sitter nu med en kopp te och en skål med godis och känner mig tömd.
 
Är det söndagsbluesen som slår till? Stressnivånen stiger och det börjar klia i fingrarna men var ska jag börja. Det känns som jag städat ut förra veckan för att finna plats och kraft för den nya. Jag som älskar måndagar. Första dagen på nya veckan. Hela veckan att se fram emot, nya äventyr och bekantskaper men jag får samtidigt upp bilden i huvudet som jag fick beskrivet för många många år sedan. En människa ska var här och nu och så fort man springer lite för fort hinner inte själen med. Det blir till slut så att man ser sig själv springa omkring. Kroppen stannar tids nog upp (förhoppningsvis) och börjar titta sig omkring. Lite vilsen, lite villrådig och osäker - tills själen hinner ifatt. Då är man ett med sig själv igen. Då är man i balans och harmoni. Det var så han beskrev oss västerlänningar. Vi springer ifrån våran själ hela tiden. Inte konstigt att vi ständigt söker, mår dåligt eller känner oss stressade. För övrigt ett ord han inte begrep sig på - gick inte att förklara. Antingen är man här eller så är man inte.
 
Jag plockar upp boken jag fick på posten för några veckor sen, läser och njuter.
 
Trevlig söndag! :)

Massa kortfattade inlägg

Jag har skrivit massa inlägg i huvudet...
Ett otroligt roligt inlägg om vänner och spännande aktiviteter.
Ett väldigt ömsint inlägg om mina "vardagshjältar" de som jobbar som assistenter hos mig.
Ett dunder irriterat inlägg om nya assistenter som (läs som mycket gnäll och inte så allvarligt) berövar mig på min frihet och självständighet. 
Till sist ett mycket ömsint, känslomässigt inlägg om avsked.

Nu är jag helt slut och orden är förbrukade, synd bara att jag i praktiken inte skrev ner dem ;)

Filmad

Idag blev jag filmad för en kampanj som jag ska finnas med i. Tyckte det var sket jobbigt. Inte alls bekväm och sen att se sig själv gjorde det inte lättare. Som tur är var fotografen väldigt bra på att få det att kännas lite avslappnande. Vet inte om det är den analkande förskylningen eller det faktum att jag var så oförberedd som gjorde mig så obekväm. Jag klarar lättare av en scen eller föredrag med publik men med en journalist eller framförallt en kamera blir det snabbt obekvämt. Kanske är mig själv som jag är lite obekväm med just nu helt enkelt.
 
Men det är en bra kampanj med ett ännu bättre budskap så jag tackade direkt ja till att medverka. Såg det som en bra utmaning och möjlighet att pusha mig lite utanför min comfortzone.

Konferenshelg och trötta hjärnceller

Dags att formulera sig igen. Jag har jobbat lite väl intensivt ett tag men framförallt har jag haft massa nya assistenter som suger musten ur mig. Inte för att det är något fel eller dåligt med dem utan för att jag inte gillar nya assistenter. Jag tröttnar snabbt på att förklara allt i minsta detalj, att det inte sker på mitt sätt eller mina villkor till 100%. Att bli pepprad av frågor och påståenden (riktigt så är det inte men det är min upplevelse). Jag blir matt av att tänka på hur jag gör mitt te, fundera över vilken gaffel jag ska äta med och behöva påminna om att maten ska ligga på en tallrik. Dessutom ska anställningsavtal skrivas, uppföljas, skrivas om och det är bara ett av alla papper som ska ordnas med. 
 
Samtidigt har jag ett liv att leva, fyllt av aktiviter :)
 
Fy va jag gnäller! Jag har faktiskt valt detta förhållningssätt till assistenterna. Valt vilka jag anställer och valt att vara egen företagare. Det är fantastiskt med alla dessa människor där ute som vill jobba som assistenter. Och då tänker jag inte på alla som måste söka för att få stämpla utan på alla dessa människor som medvetet och eftertänksamt skickar in sin ansökan till just mig. Jag har bara inte riktigt vant mig vid att lägga så mycket tid och energi på att lära känna personerna som jag inte skulle kommit i kontakt med utan min diagnos. Jag har också alldeles för fantastiska assistenter för att en ny ska kunna matcha någon av dem vilket gör mig ännu mer skeptisk mot dem.
 
Nu ser jag fram emot en helg av energitankning och god hotellfrukost.

Hurra för dagar som denna

Sittknölarna värker, vaden börjar småkrampa och Uhh inte vrida nacken så snabbt, det gör ont. 

Men oj va bra jag mår! :)

Ömsar skinn

Jag river murar. Byter skinn. Jag tillverkar nycklar och öppnar nya dörrar. Kodar om källkoden och försöker släppa spärrar. 

Inspirerande dag!

Idag har jag hållt en utbildning för personliga assistenter tillsammans med annat kunnigt folk. Det är väldigt roligt med assistans även om det ibland tar för mycket energi. Men ibland ska man få njuta också.
 
Det är kul att prata, vrida och vända på funderingar med andra kunniga och engagerade personer. Även om energinivå fortfarande är på noll så gav detta lite energi. En möjlighet att gå tillbaka till mitt ursprung-jag, fundera från grunden och bidra med min kunskap. Underbart.
 
Nu ska jag sova för imorgon är en ny dag! 

Jag drömmer mig bort

Vissa dagar är för bra för att vara sanna. 

Om jag fick drömma mig bort en stund vill jag sitta i värmen med nära och kära. Inte göra annat än att prata. Läsa. Och njuta. 

Inte behöva tänka på tid och rum. Inte behöva vara till lags eller prestera. Ingen gårdag och ingen morgon. Bara vara. Sänka axlarna och njuta av nuet. 

Detta fick jag i veckan. I tre timmar! Vara mig själv. Utan mask och skal. Uppskattades så otroligt mycket och ser fram emot nästa tillfälle! Hoppas att alla kan hitta en stund frid och paradis även i den nu så gråa vardagen.