Jag-tid

Efter en helg med fantastisk jag-tid styr jag nu hemmåt för ett födelsedagsfirande. Allt för sällan denna tid ges, tas, fås. 


Tentan som inte blev av

Efter att ha pratat med delkursansvarig om att skriva tentan om fyra veckor på dator blir jag hänvisad till den totalt kursansvariga. Jag mailar henne om samma ärende. Får till svar att jag ska fixa ett intyg och sedan skicka det till C samtidigt som jag anmäler mig på studentportalen för tentaskrivning och mailar till en mailadress som heter någonting med resurs. Jag mailar A som skriver ut ett intyg och säger att hon skickar det till C så att hon vet. När jag nu 2 dagar innan fortfarande inte fått någon som helst bekräftelse eller vilken sal jag ska vara i börjar jag maila. Efter 6 mail är det en som svarar att tyvärr har jag anmält till fel adress och har därför ingen möjlighet att skriva tentan. När jag svarar att det får dem väl lösa på något sätt får jag Rättvise argumentet mot mig. Jag måste anmäla på rätt sätt minst 10 arbetsdagar innan. "Det måste vara lika för alla" och det blir inte rättvist om de skulle göra ett undantag för mig denna gång. 

Jag undrar då vad de menar med lika för alla? Jag kan inte komma in i alla salar, sitta vid samma bänkar, äta vid samma bord som mina medstudenter. Jag kan inte besöka toaletter, ta mig till och från skola eller skriva tenta i samma sal som mina medstudenter. Jag kan heller inte anmäla mig tio dagar innan på studentportalen precis som alla andra utan ska även kontakta ytterligare två personer. Så hur, undrar jag, HUR är detta på samma villkor och rättvist? 

Det får jag inget svar på utan man byter samtalsämne. Talar om hur fel jag är, upplever situationen och hur fel jag har agerat så jag får skylla mig själv. 

Kontentan blir att jag inte får skriva någon tenta...

Livet suger ibland musten ur mig. Det som dock är positivt, jag är ledsen men det finns lite positivt i situationen, är att jag blir så arg att adrenalinkicken gör att jag läser kurslitteraturen ännu snabbare. Och jag pendlar från sekund till sekund. "Då sk-ter jag i att plugga då. Jag orkar inte slåss för att få skriva en f-cking tenta. Som jag egentligen ändå inte vill skriva. " (Jag svär lite när jag är arg.) Andra sekunden ska jag visa dem j-vlarna. "Så lätt ska de inte bli av med mig." 

#%€.\?>€#\}#%%%}}$ 
Kategori: Vardag 2013
Taggar: MDH diskriminering otillgänglighet tenta

Jag går i ide


 
 
Med solen i ryggen tar jag mig an den mörka och nalkande stormen.
 
Det kommer varken bli lätt eller roligt. Det är som att förlora sin frihet, sitt sinne och lust. Mörkret kryper sakta inpå, kroppen skakar, fryser, jobbar. Jag får ont och blir mör i både kropp och själ. Solen tinar mig inte längre, bränner inte längre bort alla besvär. 
 
Jag försöker andas och njuta av den värme jag fortfarande får. Försöker ta åt mig av det glädjande detaljerna och mötena jag har men jag fryser. Jag fryser. Jag FRYSER! Och med kölden kommer en starkare orkeslöshet, hopplöshet och värk. Så jag har beslutat att gå i ide. Väck mig när det är sol och över 10 grader varmt! Vi ses...
 
 
 
 
Kategori: Vardag 2013
Taggar: ide, vinter, höst, sol, storm, mörka moln

Kristian Gidlund

Orkar inte orka mer är något jag ofta stöter på. Nu orkar jag inte bråka, kräva och styra längre. Jag ger upp och låter alla andra styra och kontrollera mitt liv, min vardag och mina behov. Det är ju det de dem försöker med hela tiden och som jag ständigt kämpar emot. Sen från ingenstans kommer jag:et krypande, påminnande om vem jag är, hur jag är och vad jag vill. Det är ofta en kamp mot myndigheter, butiksägare och beslutsfattare som "vet bättre" vad jag behöver och ska förvänta mig.
 
Kristian beskriver hur hans verklighet rämnar när han får cancerbeskedet. Hur hela kroppen är under attack och håret faller som ett hånskratt rakt i ansiktet. 
 
Han pratar om att bli sjukare för att bli friskare genom cellgifterna. Att döden gör mig mer levande och det är det som gör mest ont. Han menar att man skulle behöva dö några gånger innan man kan leva. 
 
"Tanken blev en tiger som lurade i varje snår jag passerade."
Som att gå runt med ett lasersikte ständigt riktat mot sig. En läkare uttrycker sig vid ett tillfälle att tiden som kommer, döden, kanske inte blir så hemsk som han föreställer sig. Kristian svarar något i stil med att sånt prat behöver jag inte höra.
 
Idag lyssnade jag igen på Kristian Gidlund som var P1s sommarpratare en skön söndag (2013-06-30). Jag har följt hans blogg ett tag (http://ikroppenmin.blogspot.se) - en fantastiskt sorglig, inspirerande och högst verklig och sann berättelse om en person som gör upp med sig själv, livet och döden. Det gör han genom poesi och ordets makt. Genom drömmar, låtar och möten med andra människor. Kristian är nu död. Han berörde så otroligt många människor genom ord. Hans ord tåls att upprepas gång på gång och kommer aldrig bli gamla eller uttjatade.
 
"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i ditt bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga. Tillåt er att vara detta." Som avslutande låt spelar han Mother and child reunion med Paul Simon. Alla hans låtar i programmet talade rakt till hjärtat.
 
Jag grät, grät av all lycka och grät för all skönhet som finns i världen. Han får den att se så vacker ut att det gör ont i bröstet. Hur kan skönhet ibland vara lika svårt att hantera som sorg?

Mycket syre med små lungor

Om du träffat mig igår hade du kanske trott att jag är självskadebenägen. Men såhär ser jag ut efter ett besök på kem labb och ett litet litet rör med blod senare. Jag är svår att ta prov på så efter två stick av en sköterska i handen gick en ny sköterska på den andra som faktiskt fick ut lite. När jag tog bort plåsterna såg det mer ut som jag träffat en vampyr. Jag fick konstaterat att lungorna fortsätter att krympa men att kroppen får precis så mycket syre den ska ha. Det får man väl vara nöjd med. 
  
 
 

En stjärnspäckad helg

Jag försöker samla tankar och känslor efter en väldigt intensiv, lärorik men också en ifrågasättande helg. Träffade helt underbara människor. Träffade ett väldigt inspirerande par som visade konsten i att svinga ordförande klubban :-). Margot Wallström var där och pratade om tolerans och Erik Ullenhag om att det ska skrivas ett lagförslag till riksdagen inom en väldigt snar framtid. Det lagförslaget innebär man Sverige skulle anta en lag som säger att fysisk otillgänglighet ska klassas som diskriminering. 


Jag blev invald i f.d. NHRs förbundsstyrelse som på kuppen bytte namn till Neuroförbundet. 
Njöt av solen och all formalia. Det är så strikt och korrekt med dagordning, röstning och beslut men ändå så skoj. Är kanske lite knäpp på det sättet men jag gillar det.   
Efteråt svängde jag förbi stugan på vägen hem. Där åt jag lite smultron, tittade på hösten, njöt i solen och satte mig i bilen när regndroppar började falla.  
Hur kan det vars möjligt att äta smultron den 15 september?! Galet!


Kategori: Vardag 2013
Taggar: Djurönäset NHR Neuroförbundet kongress 2013

Att vakna i ett moln

 
Idag är det sån dimma att det är som att vakna i ett moln. Det finns dem som menar att himlen tar vid där jordens yta slutar så kanske kan vi alla sväva på moln idag?
 
 

Ögon, öron, näsa

Solen som värmer. Jag känner.
Luften som luktar jord. Löv. Hägg. Alger. Citrus. Jag luktar.
Vinden. Den svala luften. Kroppen svider. Jag upplever.
Musiken. Jag hör.
 
Hur kan skönhet göra så ont? Hur kan något så vackert vara så skört?
 
Idag mötte jag mig själv. Obarmhärtigt. Jag i varje fiber och cell, varje tanke och andetag. Där var jag, öga mot öga med mig själv. Hur kan det vara så spännande och skrämmande på samma gång. 
 
Jag blev helt matt av att se det jag såg så för att återföra lite balans gav jag mig ut i solen, bland träden, vid vattnet och gjorde allt utom att tänka. Jag kände, såg, hörde och upplevde.
 
Tom och nöjd säger jag god natt!