Midsommar

Första midsommar så länge jag kan minnas regnade det. Visst har det varit kallt, mulet och stundvis regnigt. Men inte hela dagen, kvällen och natten. Helt galet mycket regn. Och mat i mängder.

Vi åt gott, drack gott och umgicks med nära och kära. Det är speciellt att komma ut till stugan. Stadsbruset försvinner, tankarna saktar ner, teknik läggs åt sidan och pulsen lugnar ner sig. Jag gillar det, kontrasterna. Nu bara väntar jag på solen. Den som man säger lyser med sin frånvaro. Det håller på att spricka upp nu så jag hoppas.

Livet är härligt att leva!

Livet är ibland så himla gott att leva! Jag älskar mina jobbuppdrag. Jag älskar mina ideella uppdrag. Jag älskar mina vänner, min familj och släkt. Jag älskar sommaren, jag älskar solen och värmen. Jag älskar allt som en enkelt och lättsamt. Jag älskar att skratta och sjunga. Jag älskar att sitta på balkongen i solen, med musik på lite för hög volym i hörlurarna. Älskar att det är så varmt att jag kan känna en svettdroppe bildas och sakta, sakta rinner ner för ryggen. Jag älskar att skriva och att läsa och framförallt älskar jag mig själv.

Vad älskar du?

 

Fågelvägen

Har haft två riktigt absurda men ganska trevliga upplevelser idag och igår. Det började igår när jag satt och väntade på sällskap i solen. Det var så varmt att jag var tvungen att ta av mig skorna (eftersom jag fortfarande har mina UGGs). Plötsligt sticker det till i en tå. Jag tänker att det är ett löv som blåst ner, ett gruskorn som sprätt till eller något liknande. Jag vickar på tån men 20 sekunder senare sticker det till igen. När jag då tittar ner på foten sitter en gråsparv och tittar lite oförstående på mig och undrar varför jag inte vill dela med mig av min tå. Jag schasar lite försiktigt mot den och tänker att de är ju rädda men den här herr Gråsparv byter öga och hoppar imot mig ännu en gång. Då tar jag fart mot och den ger sig av.
 
Idag när jag kommer upp på morgonen och sitter och äter frukost ser jag inne på den stängda, inglasade balkongen en blåmes. Den letar efter en öppning ut. Landar på olivträder, vidare till lampan, sätter sig på snöret till fönsterna och sen tillbaka till olivträdet igen. Jag öppnar tre fönster och låter den flyga ut. Det är så varmt på balkongen att jag öppnar ytterligare någon springa i fönstret men stänger de tre helöppna. Två minuter senare är blåmesen tillbaka på balkongen eller om det är en ny. Svårt att avgöra. Den måste ha pressat sig in i de två centimeters springor som står öppna. Får igen öppna några fönster på vid gavel och den flyger ut. Sen får det stå öppet och jag stänger balkongdörren istället. Jag upptäcker samtidigt att den varit på mina salta jordnötter som står ute på balkongbordet. Mycket märkliga upplevelser.  
 
Jag tolkar dock dessa väldigt närgångna och lite personliga besöken som något positivt. Undrar vilka som kommer på besök imorgon?

Sommar för en dag

Dagen började med ett möte. Ett givande och trevligt möte, dock ett jobbmöte. Efter det återvände jag hem för att svara på mail, skriva ut lite brev som var tvunget att skickas med snigelpost. Sen blev det lunch på balkongen och en tupplur i solen. Det kändes verkligen som en sommardag. Efter en underbar stund i solen var det snällt att återvända till datorn för ytterligare några timmars arbete. Sen tog vi en tur ut till en stuga här i närheten, grillade, drack skumpa och njöt av sommarvädret. 
 
Det var en mycket trevlig kväll som spenderas i flightmood. Det betyder att jag var helt bortkopplad från sms, mail, samtal och push notiser. Det var så härligt och avslappnande. Fick tanka massa energi i sällskap med trevliga människor, god mat, efterrätt och en lugn och skön omgivning.
 
När telefonen sattes igång på vägen hem ploppar verkligheten upp. Som ett lok i full fart störtar verkligheten in i den avslappnade, mjuka stämningen som infunnit sig i kroppen. Hjärnan börjar jobba på högvarv, letar efter lösningar och vrider och vänder på varje tanke som dyker upp. En assistent har sjukanmält sig inför sitt pass imorgonbitti. Det är som många som lever med assistans beskriver det - en mikrostund av panik. Pulsen går upp och jag vill bara stoppa huvudet i sanden. Sen kickar överlevnadsinstikten in, den kreativa, starka och positiva instinkten. Jag ser lösningar och möjligheter. Ser allt som fungerar så klockrent och okomplicerat. Alla självklarheter och starka individer i min närhet. Min styrka, min tro på att allt löser sig eller rättare sagt min tro på att jag löser det. Jag gillar den påminnelsen! Jag gillar det mycket!

Pausa... Full fart framåt...

Har haft time-out några dagar. Jag har haft så mycket att tänka på och ta ställning till. Nu börjar jag landa i besluten. I situationen. Börjar. Det gör också att jag får massa nya tankar, idéer och viljor. Utmattande att vara jag alltså.

Jag vet att denna tid av limbo till slut skapar en slags ilska och kraft som tar mig vidare. Framåt med ibland lite för hög fart. Men då njuter jag så av vinden i håret och suget i magen så det bryr jag mig helt enkelt inte om.

Just nu ska jag bara fokusera på mig själv ett tag för att inte gå ner för långt i tankarna. Jag gör istället. Sätter fart, skapar förutsättningar och söker utvägar, lösningar med min iphoneficklampa. Hittar nya mönster, vägar och projekt. Livet är verkligen gött!