26 feb


Vaknar av att jag är utvilad. Ligger en stund och njuter av morgonbruset. Ljuset som försöker tvinga sig in genom gardinens tunga tyg. Jag har inte haft någon lust att skriva på några dagar. Har tänkt tanken, tagit upp telefonen men ganska snabbt lagt ner den igen. Har mest bara varit de senaste dagarna. Inte funderat så mycket, inte reflekterat så mycket. Bara varit.

Jag har också mest haft tankar som jag inte vill dela med mig av. Det har gjort det svårare att skriva något överhuvudtaget. Tankarna distraherar. Vilket gör det svårare att få ihop vettiga meningar. Och vad jag än skriver blir inte med känsla och då får det vara. 

Jag är glad, mår bra och ser nästan fram emot att komma hem. Så det är inga negativa eller jobbiga tankar. Bara tankar om odefinierbara saker, fylld av känslor och delvis nya upplevelser som fyller mig och inte lämnar plats för mycket annat. 

Ska jag vara helt ärlig ligger det nog en del resångest i paketet också :). Huvudet vill hem. Kroppen vill ta med vädret och tempot och den bekymmersfria vardagen som infinner sig när man är borta såhär. Hjärnan skulle nog aldrig stå ut mycket mer än ett par månader med denna ledighet. Men jag tar med mig det som en påminnelse om att fortsätta och bli ännu bättre på att uppmärksamma hela mig och vad jag faktiskt säger till mig själv. 

19 feb




Sov till halv 9. Hade då nya filmer och bilder på bebisen! Så liten och så harmonisk! Eftersom vi inte kan var där och klämma och känna shoppar vi. Strumpor, skor, tröjor, byxor och så mycket mer. Föräldrarna kommer inte behövs köpa kläder på minst ett år. Haha. Men det är svårt att låta bli. 

För en vecka sen gjorde det lite ont i magen på tanken att behöva åka hem till gråa vardagen och kylan. Men nu finns det ju en stor anledning till att åka hem. Eller en liten hihi. Och dessutom resa hem med ett leende. Har såklart massa andra roliga saker att se fram emot när jag kommer hem. Massa roliga jobbuppdrag, en bebis, nytt projekt, en lite bebis, förtroendeuppdrag, en pytteliten bebis och sa jag en bebis? 

Senare på dagen gick vi på bio. The imitation game. När vi kom ut hade Farmers Market dukat upp matstånd efter matstånd på gatorna så jag köpte lite tonfisksallad. Vi åker vidare till San Marco imorgon. 

18 feb

Klockan är 13 och vi sitter återigen på Starbucks med en short soy chai tea. Har precis lämnat A på LAX flygplats och äter lunch och gratis surfar på nätet. Det är ett sjå att hålla reda på vilken tid det är i Sverige. Man skickar mail och får svar typ ett dygn senare. Det finns några timmar på morgonen vilket är eftermiddag/kväll i Sverige och på kvällen här när dagen börjar hemma i Sverige som man kan nå personer. Annars skickar jag och ett dygn senare får jag svaret. 

Vi kör söderut igen längst kusten denna gång. Via Pacific Coast Highway 1 ser vi pelikaner, roddare, yachter och små pittoreska hus i alla möjliga färger. Allt rullar vi förbi för att stanna i Oceanside. Det år mörkt så man ser inte så mycket av omgivningen men kartan avslöjar att vi är nära havet. 

17 feb

Idag tog vi det väldigt lugnt på morgonen. Efter lite pyssel tog vi oss ner till Venice Beach där vi tittade på skejtare, Santa Monica pier, badvakter och havet. Vi såg hjulande cyklister, hjul på inlinesåkare och hjulbenta men åh så vältränade joggare. Vi såg palmer, purkna paraplyer och partysugna parkbänkar. Vågor på havet, i sanden och vågade kläder. 
 
 
Efter att en frappe i den varma solen men alltför kalla vinden åkte vi till Farmers Market i west Hollywood. Fullt med restauranger, frukt, godis och andra färska läckerheter. Precis när vi ska ge oss iväg till Santa Monicas Third street ser vi butiken Zara. Ifrån den ser vi Applestore, Nike och många fler. Vi blir kvar. Äter färska räkor, sparris och soppa inne i matvimlet. Det går inte att beskriva. Så mysigt, massa dofter och smaker. Vi hittade en heldel små roliga prylar också. Efter middagen gick vi på bio innan vi åkte hem och sov som stockar. 
 
 



16 feb

Vaknar upp i Camarillo. En förort till Los Angeles men vet inte om någon blir förnärmad av att kalla den det. Vi är här för att shoppa på en outlet. Efter 1,5 timme är vi helt slut. Vi äter lunch, försöker hitta nya krafter och ger oss ut i havet av butiker. Efter ytterligare fem timmar av shopping lägger en in sitt veto och vi åker. Vi åker vidare, igen hahaha, vidare till Santa Monica. Där checkar vi in, beställer hem lite mat och stupar i säng. 

15 feb

Vaknar av att någon försiktigt men envist knackar på rumsdörren. Den öppnas och orden: Bebisen är på väg! hörs. Gardiner dras bort och allt ljus och ljud väller in i rummet. Efter en allt för sen natt och lite sömn vaknar jag smått groggy till liv. Tittar på telefonen och har missat samtal. Har även meddelanden som lyder i stil med: fick avbryta semestern. Hann inte hem utan är på BB i xxx.

Kopplar direkt upp mig på nätet för att gå in på Aftonbladet och Expressens sida men hittar ingenting. Skrollar ner i nyhetsflödet och letar efter nyheten: xxx föder barn. Ska bli mamma. Eller: Johanna ska bli moster men hittar ingenting. Kommer då på att det är min världsnyhet och inte världens nyhet och stänger ner apparna. 

2 timmar senare kommer en bild på miraklet. En liten krabat med stor aptit. Alldeles lagom lång, lätt och rödflammig. En tår av lycka, lättnad eller kanske bara av kärlek och förundran. 

Dagen tappar helt orientering och plötsligt är lättheten i huvudet tillbaka. Resten av dagen är inte värd att nämna längre. Suget i magen och svindeln i själen vid Grand Canyon är ingenting mot denna känsloexplosion. 


14 feb

Återigen uppe tidigt för att ge oss ut på vägen. Denna gång mot Las Vegas. Vi bestämde oss för att vi måste ju ändå sova någonstans så varför inte sova i Las Vegas.

Plötsligt dyker det upp en skylt med Hoover dam på så vi svänger av. Pinsamt nog gick det inte att bli så imponerad som man borde ha blivit efter Grand Canyon. Men det var mäktigt och stora kontraster. Två klockor - en med Nevada tid och en med Arizona tid. Utsikten från ena sidan på dammen är en vacker blåskimrande sjö. Andra sidan består av tom flodbädd men en hint av vatten och massor av elledningar. 

Strax efter Hoover dam dyker Las Vegas upp som em hägring i öknen. Vi äter Valentines middag, jag och A, innan vi promenerar the Strip upp och ner. Går längst Venedigs kanaler, tittar på flamingos och shoppar i Ceasars palats. 

 


13 feb

Idag startade vi dagen lite tidigare än vanligt för att hinna se så mycket sten som möjligt. Vi åker ca 10 min på en liten väg innan vi kommer fram till en inträdesport. Welcome! You have arrived at Grand Canyon. 

Stora skyltar visar Gran view point och det blåser friska vindar. Solen värmer men kylan biter lätt i kinderna. Bland små knotiga och vindpräglade träd följer jag den asfalterade stigen mot kanten. 

Väl framme vid kanten kittlar det till i själen. Utsikten är verkligen fenomenal. Hur har det gått till? Hur kan berg ha så många olika färger, håligheter och former? Hur kommer det sig att man inte bor här? Att man kan tänka sig att vakna upp till något annat än detta varje morgon. 

Det suger till i magen när jag kommer fram till kanten. Det stupar drygt 2000 meter rakt ner och på andra sidan växer ett rödskiftande berg upp ur stupet toppat med en vitfärgad bergsart. Påminner nästan om en kaka med grädde på toppen. Lager på lager med icing on the top. Man anar Coloradoriver långt långt där nere men det ser mer ut som en lerpöl än en flod. 

Vi åker vidare. Till hermit point. 

Det är knäppt tyst och endast vindens vinande och susande höra. Några viskande turister hörs i bakgrunden. Jag står och njuter av naturens ståtlighet. 

Det är fantastiskt vad naturen kan åstadkomma. Solen smeker den bara huden varmare allt eftersom timmarna går. Luften är tunnare, sinnena är på helspänn och det huvudet känns lite lätt och snurrigt. Jag njuter!