26 feb


Vaknar av att jag är utvilad. Ligger en stund och njuter av morgonbruset. Ljuset som försöker tvinga sig in genom gardinens tunga tyg. Jag har inte haft någon lust att skriva på några dagar. Har tänkt tanken, tagit upp telefonen men ganska snabbt lagt ner den igen. Har mest bara varit de senaste dagarna. Inte funderat så mycket, inte reflekterat så mycket. Bara varit.

Jag har också mest haft tankar som jag inte vill dela med mig av. Det har gjort det svårare att skriva något överhuvudtaget. Tankarna distraherar. Vilket gör det svårare att få ihop vettiga meningar. Och vad jag än skriver blir inte med känsla och då får det vara. 

Jag är glad, mår bra och ser nästan fram emot att komma hem. Så det är inga negativa eller jobbiga tankar. Bara tankar om odefinierbara saker, fylld av känslor och delvis nya upplevelser som fyller mig och inte lämnar plats för mycket annat. 

Ska jag vara helt ärlig ligger det nog en del resångest i paketet också :). Huvudet vill hem. Kroppen vill ta med vädret och tempot och den bekymmersfria vardagen som infinner sig när man är borta såhär. Hjärnan skulle nog aldrig stå ut mycket mer än ett par månader med denna ledighet. Men jag tar med mig det som en påminnelse om att fortsätta och bli ännu bättre på att uppmärksamma hela mig och vad jag faktiskt säger till mig själv.