Rösten? ho ho

Dagen började med att jag vaknar och knappt kan öppna ögonen. Ljuset i rummet sticker i ögonen och de är svullna och ömma. Halsen har tjockat till sig ordentligt under natten men nysningarna avtog runt midnatt. Jag försöker få fram ett ord men det låter som att jag är hes och i målbrottet.
 
Kracksande ringer jag till tandläkaren och ställer in. Det finns ingen chans att jag kan ta mig dit. Jag har ett möte vid lunch som jag planerar att delta på - när jag vid 10.30 vaknar igen inser jag att jag sagt att jag ska hämta upp en person innan mötet. Okej, jag tar mig dit och åker hem tidigare tänker jag men inser när jag kommer in i lokalen att jag även lovat en annan där skjuts hem. Det är bara att snällt vänta. Som tur var va det ett väldigt bra möte.
 
Jag anmäler min frånvaro från kören som är ikväll men får på väg hem från mötet ett meddelande av en kompis som undrar om hen kan komma innan vår planerade träffa idag. Hmmm. Hjärnan är verkligen inte med. Inte av stress denna gång utan pga förkylningen.
 
Nu ska jag iallafall sova! Och gott ska jag sova! Hoppas rösten också gör det och hittar tillbaka snart :)

När hjärtat går sönder.

Hjärtat känns som en blomma som någon drar av kronbladen på - sakta, sakta, en efter en. När det splittras i tusen bitar och ord inte räcker till. Det finns inga ord som kan göra känslorna rättvisa.

Detta sker när jag känner mig som mest utsatt, oförstådd och kränkt. Jag försöker febrilt skapa distens. Försöker tänka och resonera med mig själv. Det är hopplöst, lönlöst. Hela jag - min kropp, själ, hjärna och hjärta upptas av besvikelsen och sveket. Inte alltid för att någon svikit mig utan för att jag upplever att jag sviker mig själv. Det snurrar tusen tankar samtidigt vilket gör att det inte går att grabba tag i någon av dem. 

------

Detta skrev jag i söndags efter ett bråk med en som står mig oerhört nära. Nu ser jag på det med distens. Det kanske inte var så farligt iallafall. Eller?! Känner mig lite förvirrad av alla känslor. Har ju jobbat så hårt hela livet att kontrollera. Kontrollera känslor, reaktioner, andras känslor och andras reaktioner. Nu ser jag på mig och situationen med distens. Det  kanske inte är så farligt att känna och att kännas. Sen kan jag ju säga att det inte är något jag någonsin vill uppleva igen. 

Konstig dag.

Haft en väldigt märklig dag. Började med att jag försov mig. Sen missar jag en lunchdate med en väldigt härlig människa. Som tur var hade hen det på känn och ringde strax efter bestämd tid. Fick en härlig och intensiv men väldigt givande date. Sen bar det av mot sjukhuset för att träffa Neuro teamet för att diskutera rehabilitering i Västmanland. Jag är med i en grupp som jobbar för att uppmärksamma och förbättra rehabilitering i Västmanland. 

Efter en timmes frågande och förklarande gav jag mig hemåt för att träffa L. Vi skulle äta middag och titta på en resa som vi planerar att göra i vår. Jag blev sen, vi åt middag men sen sa jag att jag skulle åka till kören som började ikväll och L sa Då följer jag med. Men när vi kommer fram ser det väldigt öde ut och då kommer jag på att det inte är förrän nästa tisdag kören börjar. 

Snälla L följer då med mig till IKEA för att inhandla fler matlådor eftersom jag haft storkok idag. Just ja måste ju hämta lakanen som legat i tvättstugan hela dagen. :) konstig dag alltså.