Tankar känslor upplevelser

Bara för att det är onsdag firar jag med två kakor till eftermiddagsfikat!

 

 

Det har redan gått ett år. I fredags hade det gått ett år! Det känns fortfarande som igår. Jag vet inte om jag ska vara lättad över att det känns som året har gått så fort eller lite förfärad. Vad har jag gjort med detta år? Somrarna håller jag väldigt varmt om hjärtat. Och även om årets sommar har bevisats vara en av de regnigaste på länge har den varit kanon för mig. Jag har varit med familjen, hela familjen, med kusinerna och deras underbara barn. Det är lite som en parallellvärld där ute i stugan. Ibland dyker det upp gamla nära och kära från den andra världen men för det mesta är det bara sommar på alla sätt och vis. Jag har ju varit i Kalifornien och där skaffat massa ljusa minnen. Dessutom några konserter som sticker ut och några lunchdater som glimrar till i själen. Ett otroligt kärleksfullt dop och två gamla vänner som återvänt till min närhet.

 

Jag skulle samtidigt säga att detta år har varit ett av de tuffaste för mig. Då skulle man kunna tro att de stunder av lycka lyst ännu starkare. Kanske men har också fungerat som en sårande dolk i hjärtat som en påminnelse om hur livet ska vara men inte är. Hur jag vill må och känna men inte orkat för allt det mörka och tunga.

 

Så många tårar som fällts iår av både sorg och lycka skulle få öknar att blomma. Men dig morfar minns jag med leenden. Du fnös åt det svåra - mig ska du inte få på fall! 

 

Så i din ära och till ditt minne åt vi och kussen lunch ihop. Skrattade och skojade! Avslutade med en glass nere vid vattnet och de stora segelbåtarna. Du skulle såklart fråga var vinet var, harkla dig och säga:

- Asch! Nu äter vi.

 

Så skål!

  

Efter massa hattande, strålande sol och trasiga bilar tog jag mig äntligen hem till Västerås igen. Eller äntligen och äntligen det första jag fick göra var att jobba hårt för att inte direkt hamna i den välbekanta vardagsstressen. Känner lite vemod inför det faktum att sommaren är slut men ser samtidigt med spänning fram emot hösten. Mycket dubbla känslor alltså. Både lättad och lite rädd över att behöva lämna sommarens varma famn och kastas in i höstens instabila vagga.
 

I helgen hade vi en stor kräftskiva eller rättare sagt syrran hade en som jag och den andra syrran köpte in oss på. Hon stod för maten, sällskapet, vädret och lekarna medan jag fixade förrätt och sprit till mig. En mycket generös deal tyckte jag. Saknade såklart mina egna vänner och släkten som alltid brukar vara med men någongång ska man prova något nytt och det var tydligen dags för något nytt iår.

 

Som ni vet så var början av veckan lite regnig. Dock hann vi med några promenader mellan regnskurarna. Lite spel, massa OS, bastu, godis och umgänge. Efter några dagar kom moster och kusinen upp. Första dagen åkte vi bil till Högfjällshotellet där de hade tittat ut en led. En asfalterad väg, precis på slutet av Kungsleden ca 2 km. Lagom tänkte vi, moster stekte pannkakor och vi gav oss av. När vi väl tagit oss den asfalterade vägen övergick den till en grusväg. Som fortsatte och fortsatte i 5 km till. Helt plötsligt slog solen igenom och det blev varmt. Lager på lager av kläder togs av, dagen började med 3 par byxor, 5 tröjor och filt men avslutades med ett par byxor och två tröjor. :o)
 

 

 Sista dagen ägnades åt hemfärd och jaga kusinen som befann sig i Vasaloppspåret på cykel. Men vi hann med en sista vandring innan hemfärden och den vet jag inte hur planerad den var men det var fint väder och vi höll oss på lite större vägar :o).

      

 

 

En helt vanlig torsdag tog vi oss syskon till Sommarhamn. Om man tittar på bilderna tror man kanske att det är det obligatoriska foto leendet som syns. Men jag tror vi får tacka champagnen, pilgrimsmusslorna och de underbara efterrätterna för de stora leendena. Eller helt enkelt för att det är sommar!