Mat, sol och regn





Efter sex dagar har jag hunnit med
- langostinos.
- avokado som är mogen och smakar avokado.
- Pomelodryck. 
- musslor i saffran och vitt vin. 
- kanin med saffransris och persilja. 
- Dorado ölen och
- Dorado fisken. 
 
Hunnit med
- 3 program i P3dokumentär. 
- solat på takterassen. 
- fotat solnedgången.
- gått strandpromenaden upp och ner. 
- varit på marknaden. 
- blivit genomdränkt till underkläderna av hällregn. 
- tagit ett varmt bad i badkaret. 
- skrämt slag på åtminstone 5 ungar. 

P3 dokumentär

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/273913?programid=2519
 
Idag har jag lyssnat på ett program på P3 dokumentär. Det var som en spännande deckare och handlade om en sekt i Sverige som en ensam man gjorde uppror mot i mitten av 90-talet. Det resulterade i att han lämnade landet och en ny lag skapades rörande offentlighetslagen, den blev lite mindre offentlig. Man vill ju inte bråka med USA... 
 
Efter programmet berättar en vän att ytterligare en liknande lag har skapats men denna gång gäller det EU som man inte vill bråka med. Samma problem nu som då. Dokument som är sekretesstämplade i EU är offentliga handlingar i Sverige då vi har... hade en stark offentlighetslag. Nu har den nya lagen gjort att de EU sekretesstämplade dokumenten även är sekretesstämplade i Sverige. Argumenten man använt i båda fall är att man inte vill riskera att förstöra de relationer man byggt med omvärlden. Jag tycker kanske att man säljer sig lite för lätt då en stor del av vara med EU var väl att föregå med goda exempel. Som alltid är det lättare sagt än gjort. 

5 dagar sedan

Min resa började för en vecka sedan. Då begav jag mig till Stockholm. Där satt jag i styrelsemöte fredag och lördag. Väldigt roliga möten med roliga människor. Lärde mig massor och det roligaste var nog allt nytt som jag kommer få lära mig, grotta ner mig i och kunna använda. Tillexempel fick vi en djupare dykning i budgetprocessen och hur man läser ut information från vissa ekonomiska rapporter. Låter säkert super trist, vilket jag förstår. Jag är inget fan av budgetarbeten eller tycker det är speciellt kul med ekonomiska rapporter men när man kan koppla dem till verksamheten blir det mer intressant. Och framförallt går det inte att bedriva verksamhet eller frågor och projekt utan pengar. 
 
Nåväl. Fredagkvällen hade vi mingel med de anställda och övriga styrelsen vilket var väldigt trevligt och innehöll många intressanta diskussioner och ämnen. Det är så givande att få en annan människas perspektiv och infallsvinkel i frågor man själv är lite "låst" i. 
 
Lördagkvällen spenderade jag tillsammans med familjen på Rival där vi såg Rainman. Jag tyckte den var bra. Väldigt trogen filmmanuset vilket jag gillade. Sen är det alltid lika skumt att se föreställningar som speglar en del av ens liv med en salong fylld av främlingar som  skrattar och reagerar på det vi ser. Min bild är att de reagerar på fel saker och skrattar åt fel situationer. Men som sagt den var bra för jag gillar filmen. Och jag gillar Jonas Karlsson. Och jag gillade Robert Gustavsson. 
 
Efter showen övernattade jag på Arlanda för att någon timme senare checka in i gate 42. Mot Tenerife!
 

Jag känner mig gammal...



Sitter och lyssnar på en föreläsare som pratar om egentlig depression och psykos. Efter dryga timmen är det fikapaus. 20 åringarna längst ner i lokalen pratar om det är korpsvart eller brunsvart färgen heter som hon färgar håret med. 
-Det är nog korpsvart. 
-Men jag har ju svart och mitt är mörkare än ditt. 
-Men jag är ju inte svart, jag är bara mörkhårig.
Plötsligt utbrister en annan tjej:
-Gu vilken snygg rumpa du har!
-öhh jaha.
-Ja men på riktigt, kolla! Den går liksom ut där uppe. Riktigt snygg!

Jag dyker ner i boken och känner mig gammal. 

Ofokuserad



Är väldigt ofokuserad. Har svårt att lyssna och ta till mig information. Är helt uppe i mitt eget huvud och mina egna tankar. Vad gör jag? Hur gör jag?

Samtidigt försöker jag varva ner. Lugna ner mig. Plocka fram tålamodet, den mer strategiska sidan hos mig. Men det är svårt när känslor och energin svallar över. Då vill jag nu, nu, nu! Inte sen, sen, sen.

I försök att distrahera mig går jag på bio, teatrar och föreläsningar. Allt för att stimulera min kreativa hjärna och för att få utlopp för känslorna. 

Ikväll är det dock bokklubb som gäller vilket ändå kräver lite fokuserande. Sakta men säkert ut i verkligheten. 
Kategori: Vardag 2013
Taggar: i himlen i huvudet ofokuserad

Mitt liv är bäst!

 
Jag har senaste veckan gått med en klump i magen. Jag måste ta upp ett kärt ämne nämligen assistansen. Den personliga assistansen. Den väcker känslor, ilska, trygghet, säkerhet, rädsla, ångest och massa andra känslor. 
Denna klump handlar inte om oro att bli av med assistansen. Den handlar inte om att kanske behöva ompröva mitt liv, mina intressen och åtaganden. Klumpen handlar heller inte om att ständigt bli betraktad som antingen samhällsbörda eller fuskare pga jag har assistenter eller vara tvingad att bli bedömd av en främmande person i duschen. Nej - denna klump handlar om att jag så uppenbart är till ALLAS beskådning, petning, nyfikenhet och åsikter. 
 
Jag vet att jag ibland uppfattas provocerande. Jag väcker omedvetet och medvetet känslor, reaktioner och rädslor. Jag manifesterar ibland människors värsta mardröm. Att bli sjuk och svag. Att inte kunna bli frisk eller gå. Att vara beroende av rullstol och vara beroende av andra människor hela livet. Allt detta och frågor och funderingar som många skjuter undan och inte vill tänka på väcks av mig, obarmhärtigt. När jag dessutom säger saker som att jag lever ett bra, värdigt och meningsfullt liv provocerar ännu mer. Att jag inte ständigt ber om hjälp, visar upp ett starkt och självsäkert yttre gör många ännu mer besvärade. Jag ska vara liten, söt, snäll och tacksam person som det är synd om. Hör du det? SYND OM! Jag förstör så många bilder och förutfattade meningar hos personer när jag kräver plats, inte vill sitta där det är "passande" och argumenterar emot. 
 
När man väl kommit över detta. Konstaterat att jag är en smått jobbig dam som lever i en annan verklighet och inte inser hur liten och svag hon är. Då upptäcker man assistenten som står strax bakom mig. En person som bryter mot de flesta sociala koderna. Som inte spelar efter de vanliga sociala reglerna, strider mot allt man lärt sig om hur man ska vara och bete sig. Personen hälsar inte, tar inte i hand, undviker ögonkontakt och sitter inte ens vid samma bord när vi fikar. Detta är så utanför ramarna att vissa inte vet var dem ska ta vägen. 
 
Jag bryter många föreställningar om hur det borde vara att leva med rullstol. Men när även assistenten bryter mot hur en god och snäll människa som en assistent borde vara som jobbar för att göra livet bättre för lilla mig då försvinner alla regler om hyfs, vett och etikett hos vissa jag möter. Då gäller inga lagar och regler utan det är fritt fram att säga vad man vill. Fråga vad man vill. Förolämpa eller provocera med alla medel man har. Det man glömmer är att assistent befinner sig på sin arbetsplats i sin arbetsmiljö. Den gör ett fantastiskt jobb utifrån min arbetsbeskrivning. Beter och agerar såsom vi ägnat oss år åt att hitta sätt för oss att vara professionella, bekväma och smidiga. Jag får vara jag och dem gör allt för att stärka och stötta mig i rollen som mig. De ger mig en värdig frihet och självständighet. En trygghet och självklarhet. De ger mig möjlighet att vara jag som jag är fullt ut. 
 
När mina assistenter möts av sura miner, syrliga och oförskämda kommentarer och direkta påhopp funderar jag på hur jag som arbetsgivare kan rusta dem. Tyvärr ökar detta med åren och de blir grövre och mer påflugna. Jag som arbetsgivare ansvarar för en säker, stabil och trygg arbetsmiljö. Hur gör jag det i detta läge? Jag undrar samtidigt hur många som går till sina jobb och får frågor av främlingar om sina chefers dryckes och sexvanor. Frågor om de inte är för pratglada för att sitta i en reception. Ifrågasatta varför de hänger tillbaka kläderna på galgar som kunderna i butiken har provat och ratat? Varför packar de upp varorna på hyllorna i mataffären på det konstiga sättet? Frågar fröken i kassan varför hon frågar om det var bra så? på ett så otrevligt trevligt sätt? Hur många får frågor om varför, hur och när de valde sina bästa vänner, var deras personlighet kommer ifrån och vad du och din partners favorit syssla är?
 
Vi är inte bättre själva kan jag säga. För några veckor sedan fick min assistent sitta i ett rum med några andra assistenter som blev så provocerade av att min assistent inte ville vara social med dem utan sitta där jag bett den och läsa sin bok. De andra börjar högt och tydligt tala om hur illa de tyckte om assistenter som inte ville umgås med andra assistenter. Hur oförskämt det var att inte prata och vara sällskaplig. Min assistent har betalt och har i uppdrag att vara nära mig, tillgänglig och fokuserad inom några sekunder. Att veta exakt var jag  befinner mig och se till att jag vet exakt var den befinner sig. Den jobbar med att vara tillgänglig. Jag tror inte att en Ica-handlare skulle uppskatta om dess personal umgås och är social med Coops personal när uppdraget är att ta betalt i kassan. Jag tror inte att personalen på akuten skulle bli långvarig om de satt i fikarummet 2/3 delar av sitt arbetspass istället för att ta emot patienter. Eller ännu bättre kräva att patienterna får komma in i fikarummet om de vill bli undersökta. De får jobba utan förnedrande påhopp.
 
Att jobba som personlig assistent är extremt olika beroende på vem du jobbar hos och vad uppdraget gäller. Det är därför det heter Personlig assistent. Den som passar hos mig passar antagligen inte hos dig osv. Försök respektera att vi alla är olika och vill ha det på olika sätt. Respektera deras arbetsmiljö och försök se att de gör ett bra jobb oavsett om du får presentera dig för den eller inte. Det finns ingen färdig mall på hur man blir eller är en bra assistent, det är ett ständigt arbete.
 
Jag tycker såklart mitt liv är bäst, det är därför jag lever som jag gör. Det innebär inte att alla andra lever dåliga liv. De lever förhoppningsvis det bästa liv de kan utifrån deras önskemål. Men låt mig leva det liv jag vill och har du åsikter kring det gå någon annanstans med dem för jag är inte intresserad av att höra dem. Jag blir arg när jag tänker kring dessa frågor. Assistansen hade varit hälften så krånglig och krävande om det inte var för allas åsikter och påhopp. Jag blir arg och känner mig väldigt utsatt för jag kan inte välja att lämna hemmet utan personliga assistenter. Alla får göra och leva som dem vill så låt mig också göra det! 
Kategori: Vardag 2013
Taggar: personlig assistans, assistent, provocerande, kränkande

Andas in. Andas ut.


I veckan var jag hos sjukgymnasten på lung. Andra gången jag träffar den (första var väl typ 3 år sedan) för lite tips och råd.
 
Senaste undersökningen visade att lungorna som vanligt "krympt" lite men gör det dem ska. De syresätter mig och tar bort koldioxiden. Men nu märker jag av lungkapaciteten vilket jag inte gjort tidigare. Kan inte hosta, går med långdragna förskylningar, som inte riktigt börjat än i år (peppar peppar) osv. 
 
Fick lite bra och enkla tips men handlar i grunden om lite teknik. Hitta rätt muskler och använda dem som finns och när inte det längre går - ta hjälp av maskiner. Dessa fantastiska maskiner som påverkar oss så mycket i vardagen och livet. Telefoner. Datorer. Elstolar. Hissar. Ugnar. :) Vad det är skönt att jag är född i teknikens tid!
Kategori: Vardag 2013
Taggar: höst lungor sjukgymnast

Bio!