Låtsaskatt?

Dagen har varit MIN. Det gör att jag inte vill dela med mig här heller. För den är bara min. Jag har fått vara jag till 100%, blivit serverad mat och haft det skönt. 

Efter ett avsnitt av Halv åtta hos mig och lite mailande säger jag god natt. Halv åtta gör mig lite lugn och fin. Det programmet är så lagom lättsamt och en underbart knäpp program idé. Att titta på människor som handlar mat, lagar mat och sen hör och häpna äter mat. Dessutom säger, gör och rör de sig efter detaljerade instruktioner. Underbart!

Har massa text att skriva, massa samtal att tala och möten jag vill vara på. Men återigen styr jag nosen mot Stockholm och lite utvecklande föreläsningar. Stackars lilla låtsas-husdjur som blir så mycket ensam. 

"Slö" söndag

Kontraster is the sh-t! Molniga timmar som påminner om vilken lycka det är när solen skiner. Sött och salt. Beskt och surt. Dammigt och rent. Ledighet och jobb. Lugn och stress. Hemma och borta. Dag och natt. Utan det ena skulle jag inte uppskatta det andra eller båda i bästa fall.
Idag har jag haft en lugn slappardag som ända varit alldeles lagom lång och fylld med saker att göra. Har inte gjort någonting men i verkligheten gjort massor men pågrund av känslan av lätthet och ro har det inte upplevt som "uppgifter".
Jag glider liksom fram, blicken mot horisonten och hälsar glatt på förbipasserande och mötande.
Ohoj!

niger och säger: ”Nu är det vår!”


Avig A-dag avancerar. 
Bedårande bubbliga blå blommor bemästrar blomskogen.
Charmiga cikador censureras. 
Duktiga donnor donerar dussin dialoger denna djupljusa dag.
Evigt enig envis eko-effektiva eliten entréar esplanaden. 
För förtjusande förmiddagar förför fröknar. 


Just nu

Idag är det tungt. Just nu, detta ögonblick är det tungt. Har inget att säga. Inget att bidra med. Jag är lite trött och tom. Har varit på styrelsemöte i några dagar. Det tar på krafterna att vara kreativ, fokusera och ta in alla idéer som dyker upp. Det tar också på krafterna att bo borta, när det praktiska inte flyter på samma sätt som hemma. 

Men det är så kul! Så utmanande! Sån påfyllning av energi, inspiration och kontakter. 

————————————————

5 minuter. En kopp te. En apelsin och en banan senare är jag åter i mitt essä. 😃

Flight mood

 
Jag flippar nu över till flight mood. Sätter mig på planet mot en annan plats. Vart vi ska vet jag inte än, det ropas väl ut i högtalarsystemet så småningom. Jag ska sätta mig på ett plan med styrelsekollegor. Vi ska till handlingarnas land. 
 
Vi ska lyfta från besluten, flyga bland visionerna och landa bland utredningarna. 
 
Det innebär att jag i två dagar är okontaktbar. För jag har valt flight mood.
 

Vakta min tunga...

Det är konstigt att man inte är konstigare än vad man är. Och när jag skriver man menar jag såklart jag. 
 
Det känns som att jag ständigt måste vakta min tunga när jag är i kontakt med myndigheter som ska hjälpa och ge råd. Igår var jag på hjälpmedelcentrum för att få hjälp med den selen jag har till liften. Efter mycket provande och knutar, förlängsningsband osv osv säger personen. Det kan ju vara så att vi måste sy en anpassad sele, vi gör det ibland när det befintliga sortimentet inte kan tillgodose behovet.
 
Jag håller god min för sist jag var där och provade frågade jag om man inte kunde justera en befintlig sele så att den skulle passa. Till svar fick jag ett skratt och att det var inte var något de sysslade med, att sy om eller upp nya selar. (Det är samma person som jag träffat vid båda tillfällena.)
 
Förutom att jag återigen konstaterar att det är för många "experter" som måste känna sig duktigare och kunnigare på min bekostnad. De vill komma med lösningar och förslag inte bara acceptera min med hull och hår. De vill känna sig viktiga och ibland visa sin makt. Jag måste lyssna, lyssna, prova saker jag vet inte fungerar för om jag inte gör det får jag inte tillgång till speciallösningarna. Då får jag bara höra att jag vägrar prova deras förslag och de blir mindre villiga att göra undantagslösningar. 
 
Jag måste ge dem massa tålamod och framför allt tid! Tid som jag värderar så högt och jag värderar faktiskt dessa personer väldigt lågt i min vardag. De ska kunna göra sina punktinsattser när jag behöver. Inte när det passar dem och på deras villkor men tyvärr spelar vi spelet på deras spelplan och går jag emot dem för hårt kan jag mycket väl få det jag behöver men då får jag oftast prata med chefer, komma med tunga argument och gå på möten för att prata om hur mötena är. Så jag håller mig undan in i det sista, samlar tålamod och styrka att vakta min tunga när jag behöver och styra när det så krävs.

Den skrattande Begonian

Pantade lite burkar idag. Hela 30:- stod det på pantkvittot. Vad gör jag nu? Jag behöver inte handla något. Kan jag smidigt få ut pengarna... Nej det är alldeles för lång kö. Och i självscanningsapparaterna får man ingen växel. Men så kommer jag på den briljanta idén att köpa en blomma. En fin super gul vårblomma. 

Tar blomman och klickar på Starta på självscanningen. Registrera ditt Ica kort. Det dras och texten Betala kommer upp. Jag försöker febrilt scanna in blomman men helt utan framgång. Jag provar att gå vidare och drar Visa kortet. Avsluta köp kommer då upp på skärmen och jag börjar bli förvirrad. AVBRYT. Klick. Tillkalla personal. 

Meh! Jag handlar ju alltid på självscanning och på massa olika butiker som alla har olika system. Så svårt kan det inte vara. Jag byter skärm :). Trycker på Starta. Hör en röst bakom mig som säger Du måste registrera Ica kortet. Det registrera och frågar Sen då? Nu har en annan butikspersonal letat sig fram till första skärmen där det fortfarande står med röda bokstäver Tillkalla personal. Han låser upp skärmen och vänder sig till mig. Klicka på betala. Ok. Knappen Kupong dyker upp. 

Lite för nöjd frågar jag ska jag scanna in pantkvittot här? Nej, det tar vi sen får jag till svar. Ok. Ok. Bekräfta. Kod. Ok. Kvitto. Men... Men! Mitt pantkvitto då? Det tar jag här borta säger den nöjda mannen, vänder sig om och plockar ut 30:- ur kassan och ger mig i handen. Men... men... det var ju de pengarna som skulle betala min blomma. Jag ville ju inte ha en blomma. Det var bara för att enkelt och smidigt lösa in pantkvittot. 

Jag känner mig ännu mer förvirrad. Nu måste jag ju släpa hem den här blomman också. Och jag som har massa ärenden att fixa innan. Hur tänkte jag? När blev en blomma ett smart köp? En chokladbit eller fem äpplen hade varit lättare att bära på. Jag skulle ju börja med att panta för att inte behöva släpa runt på en påse pantburkar på stan. De har nu blivit utbytta till en blompåse. Det visade sig dessutom under denna omtumlande upplevelse att streckkoden på blomman inte ens fungerade utan han var tvungen att knappa in den långa sifferkoden. Tacka vet jag tekniken!

Lite förvirrad och med en känsla av att jag blivit lurad på pengar lämnar jag butiken och ringer en vän. 



En förvirrad blommande dag


Vad jag har gjort idag? Ingenting... Eller? Nja kört en maskin med tvätt. Handlat mat. Ätit både frukost, lunch och middag. Svarat på lite mail. Vattnat blommorna. Läst tidningen.  Pratat i telefon. Spelat lite spel på telefonen. Spenderat fem timmar hos en kompis. Jobbat. Sett ikapp serierna New girl och Girls.

Men i tanken har jag inte gjort någonting... Det märktes tydligt på väg till och från mataffären då jag körde fel. Två gånger! Satt helt i andra tankar. Så att försöka sammanfatta dagen går inte för jag har inte riktigt varit med idag. Jag kan inte riktigt redogöra för dagen varken fysiskt eller psykiskt då jag varit lite mittemellan tror jag.  

Man kan säga att livet kramade mig lite extra om livet idag. Jag har efter några dagars lugn landat och försökt samla ihop mig själv. Dagen har jag spenderat med en riktigt häftig människa. Hon är beundransvärd på massa olika sätt men jag märkte inte det förrän jag kom lite närmre. Jag tror inte hon vet hur häftig hon är. Jag ska uppmärksamma henne om det. Det om nåt är väl sånt man ska uppmärksamma sina medmänniskor om. 

Som du märker är jag lite förvirrad idag. Hoppar i tanke och mellan ämnen. Nu ska jag sova och samla ihop mig lite till. 

Idag blommade min orkidé!

God natt!