Födelsedag

Jag har haft väldigt flackiga veckor. Nu börjar kroppen säga ifrån. Och det är inte bara fysiskt utan uppmärksamheten, tålamodet, modet och glädjen börjar tryta. Inte okej. Så jag pausar.

Födelsedagen firades i tre dagar. Först på fredagen med lite lyx tapas med sambon. Lördagen bestod av en väldigt trevlig lunch med nya bekantskaper. Följd av Utvandrarna på teatern med moster och hennes E. Efter det gick jag och sambon vidare till Brasserian för middag. Och vi var rörande överens om att det var sista gången vi äter där. Så obehagligt otrevliga! Man ska såklart aldrig säga aldrig men känslan är så just nu.

Efter några timmars sömn kom föräldrar, syskon och syskonbarn över på frukost! Fantastisk god frukost. Som följdes av champagnebrunch med nära och kära. Dagen och firandet avslutades med lyx middag med bland annat rökt lax från Ängsö fisk. 😊 Det var nämligen en av presenterna jag fick. Rökt lax med romsås.

Det händer inte mig...

Det händer inte mig brukar vara en skyddstanke. Jag drabbas inte av cancer, jag är inte med i någon bilolycka, cykelolycka eller liknande. det händer inte mig tänker man. Tänker jag. Inte direkt. Jag hör inte i mitt huvud - det händer inte mig. Ändå finns det nog där. Jag är skyddad. Jag har det ju så bra.
 
Nu har det hänt. En kvinna har dött av en direkt konsekvens av att assistansen attackeras så hårt av regeringen. Det är faktiskt regeringen som ger försäkringskassan uppdrag och direktiv. Det har också beslutats om att när som helst pågrund av vad som helst kan regeringen sänka ersättningen för assistans. När som helst. 
 
Jag tror fortfarande inte att jag kommer att dö pågrund av indragen assistans. (Vilket antagligen kvinnan som dog inte heller trodde.) Och jag vet att skulle assistansen försvinna har jag både familj och vänner som skulle göra allt för mig. Men jag vill inte vara en börda, något man måste göra, något man inte kan säga nej till. Jag vill inte känna rädsla över vad framtiden har att erbjuda. För även om inget händer. Även om regeringen imorgon bestämmer sig för att rätta till alla fel de begått kring lagen så blir det en smärtsam påminnelse om att jag faktiskt inte bestämmer över mitt liv och mina behov. Det är någon annan som sitter med den makten. Jag vägrar vara rädd. Men ärrad blir jag. 

Mos

Efter två dagar av styrelsemöte infinner sig en lugn energikick utan dess like. Jag brukar vara tömd på energi, ha tusen tankar i huvudet och samtidigt så otålig på att få sätta igång och arbeta med alla beslut och tankar jag fått under mötet. Idag är jag inte alls lika dränerad på energi. Jag känner mig mer bestämd, lugn och trygg just nu. Trygg i att jag vet vart vi är på väg. Lugn i mina beslut och val inför framtiden. Iallafall i denna förening.

Jag möter upp en kurskamrat och vi grottar ner oss i föreningsdetaljer. Pratar om ämnen och får igenkänning bara genom att den ena börjar en mening.
"Ja, jag vet. Jag hade också en situation i föreningen jag var aktiv i."
Hur gjorde du för att förklara den här saken?
Hur inleder du ett möte?
Hur utbildningar ni föreningsmedlemmar i dessa frågor?
Dessa var några av alla frågor och funderingar vi snuddade vid.

Drygt två timmar senare hastar vi vidare och jag rör mig mot hotellet för att möta upp L som jag ska spendera helgen med. Vi äter väldigt god tapas innan vi trillar i säng. Imorgon väntar en heldag med T på Mall of Scandinavia.

Vattna blommor eller själ?

Idag sitter jag här med klumpen i magen igen. Jag är så velig så att jag blir galen på mig själv. Vad vill jag ha? Hur vill jag ha det?

Jag vill veta saker men samtidigt inte. Jag vill slappna av men vill samtidigt spänna bågen och sikta högt. Nu funderar jag igen på vad jag vill bli när jag blir stor. Men jag är inte alls lika stressad utan ser mer fram emot tankarna och välkomnar det nya.

Jag fick en jätte fin komplimang förra veckan. Jag fick höra vilken driftig entreprenör jag är. Tack sa jag, det har blivit värre med åren. Sen följde ett resenemang om att det var en komplimang och att något positivt kan man inte benämna i negativ ton. Värre. Men det har blivit värre. Jag är mer driftig. Jag tror mer på att jag kan göra vad jag vill. Jag funderar inte lika mycket som förr utan agerar mer. Jag tror på mig själv mer och kanske tror jag mer på andra också. Jag har samtidigt blivit tröttare, lite långsamare och bättre och sämre på att samarbeta. Jag räcker helt enkelt inte till överallt där jag vill men samtidigt är jag bättre på att begränsa mig. Jag prioriterar bättre.

Just nu vill jag fokusera lite mer på mig. Utvecklas, stärkas och fortsätta njuta av livet!