Bilverkstan

Jag har inga bra erfarenheter av bilverkstäder. Jag saknar nog de rätta kontakterna. Jag kan ju också tänka mig att ha en icke fungerande bil och att inte kunna röra mig fritt också påverkar min syn på verkstäder :o) Nu är det dags igen. Jag åkte hem från stugan i söndags och stannade för att köpa lite frukost. När jag kom ut och startade bilen igen så började motorn tjuta varvmätaren gick upp och ner utan att jag rörde gasen och det började bolma rök från motorhuven. Inte så bra det här, tänkte jag och stängde av motorn. Tog mitt matkasse och lilla packning och åkte permon hem. Måndag morgon ringde jag bärgaren som körde bilen till närmaste verkstad. Där stod den i fyra dagar innan de ringer för att säga att bilen inte startar.
- Nähä, sa jag, är batteriet urladdat?
- Nej, får jag till svar, instrumentpanelen lyser.
- Jaha, men är det någon växel i då? Du vet man kan inte starta en automatväxlad bil om den inte är i Parkerings läge.
....
- Hur växlar man då?
- Tryck ner bromsen och dra växeln tills den står på P.
- Nu startar den!
- Bra.

5 minuter senare ringer dem igen.
- Din bil ryker ifrån motorhuven.
- Ja, jag vet. Det var ju det jag sa och det var ju därför jag bärgade den till er istället för att köra den dit.
- Ja för den är en rem som inte sitter som den ska och den gnider mot motorn så om den fortsätter vara igång kan det börja brinna.
- Okej, vad betyder det? I pengar och tid.
- Det är fixat så snart jag hittat en ny rem om du inte vill ha en ny för 11000:-?
- Ja men det tog ju fyra dagar att konstatera att den ryker. Kommer jag ha bilen innan helgen? Jag vill inte ha en ny rem, bilen är ju 12 år gammal. Jag vill att den håller ihop några månader till. :o)
- Bra, då hör jag av mig så snart jag fått tag på en rem.

Jag har höga förhoppningar om att ha bilen tillbaka innan helgen! Jag tror på människan.

När du känner dig ensam...

och du har förmåga, lyft blicken och kanske dyker det upp en likasinnad. 

Barnarbete

Vi har ett återkommande bekymmer ute i stugan. Pga att det bor så många barn ute i stugan finns det alltid uppdrag för dem att utföra om de har lust. Denna gång var det ett par utemöbler som skulle sättas ihop, påminde lite om IKEA möbler. Om inte detta kallas barnarbete så vet jag inte vad. Men deras stolta miner när de sätter sig vid det ihopskruvade bordet för att fika vill man inte vara utan. Och när mamma och pappa kommer: "Det där bordet har JAG byggt ihop" gör att barnarbetet fortsätter. (Observera de vuxna som sitter i bakgrunden och läser).
Inga barn kom till skada vid byggandet.
 
Före
Efter.

Jordtanter och spikar

Jordtanter, blomstergubbar, spikslagare, solmånar och sillstrutar hade vi gott om denna midsommarafton. 
Efter frukost och den klassiska sill lunchen tog vi oss ner till byn. Stavsnäs by, för att lyssna på musikanter och smågrodorna. Efter lottdragningar, spiktävling och dragkamp rörde vi oss hemåt igen.  "Vi" bestod iår av bara tre familjer men resulterade i 16 personer. Lite grillning som avslutades med jordgubbstårta kändes som en ny och bra tradition.
 
Även om dagen inte känts som en klassisk midsommarafton har den varit mycket bra. Sol, mer sol och ytterligare sol, familjen och många fina släktingar. Så även om midsommarkänslan uteblev lite så har det varit en fantastisk fin sommardag. Och jag hoppas jag får många fler sånna i sommar.
   
Lite fotbollsspel innan dansen runt midsommarstången. Promenaden till Sommarhamn och spiktävlingen.

Crêpes på Stora Essingen

Crêpes med banan och choklad är mumma kan jag tala om. Att få avnjuta den i sommarväder med mamma, en god vän och hennes lilla dotter gjorde att sommaren nu känns invigd. 

Det gjorde också att en timme senare bli inparkerad på deras baksida var lättare att hantera. Jag har skapat en helt ny innebörd av det begreppet att bli inparkerad. Jag kommer in på vännens baksida genom att åka genom ett hål på häcken kan man säga. När jag sedan skulle ut på gatan igen hade någon glad använt luckan som parkeringsplats vilket gjorde att jag var fast. 
Det var bara att kolla med bilregistret vad ägaren hette, ta fram hans adress och gå dit och knacka på. Ja inte jag då för jag satt ju liksom där jag satt men mamma och vännen gick till en smått överraskad man som inte alls förstod vad de småförvirrade damerna försökte få fram. Att sedan förstå hur vi fått tag på just honom som ägare var också smått obegripligt tyckte han. Trotts att vi lever i informationen och teknikens tid är det ibland svårt att få ihop informationen :-). 
Kategori: Vardag 2012
Taggar: Stora Essingen, Crepes, Bon Coin

Bilder från min nästan dagliga promenad

Så här såg grodbladen ut för några veckor sedan. 
Nu är de lite högre :o) Jag ser inte ån längre.    
 
 

Marilyn Manson

Jag slåss ofta med vad jag tror är folks förväntningar och fördomar mot mig. Jag ställer mig ofta frågan Gör jag detta för att jag vill eller för att jag inte vill göra det som förväntas av mig? Gör jag det för att bryta ny mark, bryta normen, strömmen eller är det för att jag vill? Om någon säger: "Så här borde du göra" är min naturliga reaktion "Så ska jag inte göra". Lite barnsligt jag vet men det är så jag är. I helgen såg jag en intervju med Marilyn Manson. Jag vet inte mycket om honom. Vet att det har varit mycket skriverier om honom men inget jag följt. Det jag har förstått är att han är väldigt tydlig i sina budskap. Han fick många frågor som berörde ämnet rebell. Är han rebell? Gör han mycket för att gå emot strömmen? Han svarade väldigt klokt tyckte jag. Han sa ungefär att det är klart att jag bryr mig om vad folk tycker och säger det vore omänskligt att påstå något annat. Vad media skriver osv hör jag. Men jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att det ska få påverka mitt beteende eller mina val.
 
Jag kan tänka mig att det är en väg från att säga det till att verkligen kunna leva efter det. Men jag gillade iden. Så klart jag bryr mig och lyssnar men inte så det upptar hela mig. Jag kan fortfarande göra mina val och bry mig lite lagom om vad som tycks om det.
 
 

16 juni kl är 14.00

Och jag har värmeljus tända. Vädret visar sig inte från sin bästa sida idag. Tur att ljusen finns. Och te. Och böcker.