Fredagsmys

Nu är det fredagsmys! Började dagen med ett möte på stadshuset med några inspirerande människor. Vi pratade struktur, organisation och framtidsplaner. Det är så roligt med kreativa människor som ser möjligheter!

Efter en timme i solen tog jag mig in i biosalongen. Eftersom jag fortsätter bojkotta SF här i Västerås efter deras otroligt respektlösa och arroganta bemötande från högsta ledningen tog jag mig till Elektra. Där såg jag "Små citroner gula" med NHRare. En riktigt mys film. Lite feel good film. :) Sen avslutade jag kvällen med final i Lets Dance.

Sorg och lycka

Jag hade tänkt utlysa tre dagar av sorg. Hade ett behov av att stänga in mig, grotta ner mig, vara med mina tankar och få sörja på riktigt. Inte nödvändigtvis gråta och bära svart utan att officiellt tala om för världen att jag är i sorg. Jag är inte jätte ledsen eller i kraftig sorg utan helt enkelt i sorg. Jag vill att vardagen ska rulla på som vanligt men under rubriken Är i sorg. Jag ville minnas, få tid att tänka tillbaka, sörja över allt som nu inte blir när någon lämnar denna jord. Jag ville sakna, känna saknaden och tillslut acceptera den. Varför döden finns skulle jag fundera över och samtidigt varför livet finns? Hur livet finns och hur mitt liv finns. Varför ska ord som "Döden är lika naturlig som livet" och "Döden är något som vi alla har gemensamt och som vi alla ska vara med om" vara tröstande? Hur kan man säga "Nu tar vi farväl av någon vi älskade" när man tar farväl varje dag i början, farväl vid varje tanke på att höra av sig, vid varje tanke på detta skulle han ha gillat? Hur var han egentligen - jag minns honom som tyst, lugn, nyfiken och aktiv - var det min bild av honom eller är det fler med samma bild.
 
Alla dessa tankar och frågor skulle jag ägna tid till under min sorgperiod. Men något hände... Jag fann så mycket att skratta och må bra över så mina sorgdagar blev inte som jag tänkt mig. Men å andra sidan blir livet sällan som man tänkt sig.

Dagens första måltid

För att bota den sista förkylningen tar jag till alla knep. Liten sockerkick och halstabletter med gröt borde göra tricket.

Spänning. Utmaning. Feber.

Ligger i sängen efter en lång, spännande och utmanande dag. Jag har haft feber i två dagar och mot bättre vetande har jag ändå hållt igång i den mån det gått. Jag är inte hemma och kan bädda ner mig utan har gjort det bästa av situationen helt enkelt.

Men det har varit en fantastisk helg med massa nya häftiga människor. Jag slås av att vi människor är så speciella. Så konstiga. Så coola. Så roliga. Så omtänksamma. Så hårda. Så tåliga. Och samtidigt så ömtåliga. Jag tycker också det är häftigt att jag genom andra kan hitta mig själv och mitt sätt att vara så mycket tydligare än när jag är själv. Men gudarna ska veta att det är ansträngande. Spännande. Och utmanande. 


God natt!

Målpunkt

Vägen är lång, varm och slingrig. Det dammar och gruset flyger. Efter nån timme stannar jag och tar en tupplur. Startar igen och åker vidare. Tittar fram så långt det går men ser bara nästa kurva. Tittar i backspegeln men ser bara den just passerade kurvan. I sidospeglarna lika så men där ser jag även dammet och gruset som flyger för att slukas upp av den täta skogen.

Framme. Vid målpunkten som GPSen hade sagt. Bara för att inse att det i nästa sekund är startpunkten inför nästa resa.

Värme

Var ute några timmar idag också. Det värmer både hjärtat och kroppen att kunna vara ute igen. Det firade jag med ett blomsterarrangemang.

Möda och belöning

 
Jag var hos tandläkaren idag och hör och häpna fick beröm för att tänderna såg bra ut! Har inte det lättaste att hålla dem super rena och gör inte ens så gott jag kan. Jag vet - fy på mig. Men de verkar klara sig helt okej själva. 
 
Jag har lärt mig att jobbigare insatser här i livet behöver större belöningar/beröm för att jämna ut vågskålen och för att tycka insatsen för det jobbiga är värt det. Eftersom jag dessutom är våg tycker jag balansen mellan skålarna är extra viktig.
 
Därför stannade jag på vägen hem från tandläkaren, luktade på häggen som doftar så fantastiskt gott. Den bjuder verkligen in sommaren och väcker de minnen av dofter som så länge varit begravda under snö och is. Jag lät solens strålar blända mig och skapa kalejdoskop genom att kisa. Värmen som når ända in i själen för första gången på många månader!
Så där sitter jag med en chocolate chip cheesecake och njuter. Ser fram emot fler sånna här dagar som lyfter hela veckan.
 
 

Museum

Dagarna innan sommarvärmen kom hann jag med ett besök på Västmanlans konstmuseum. De har en riktigt spacad utställning av Klara Kristalova som gör det mesta i keramik och har mycket mytiska, sagofigurer för sig. Många var hälften människor hälften djur, några riktigt läskiga och några lite lugnare som denna vandring mot solnedgången. Men stod man bredvid figurerna så var den högra tunn som ett papper medan den andra var i normal storlek så helt bekymmersfri är den ju inte.
 
Här kan du läsa mer om utställningen om du vill.