Lycka är livets hemlighet
Vissa människor har en unik förmåga att få mig att känna mig bäst i världen. Får mig att känna mig som både kung och drottning. Som att jag är den mest självklara här på jorden. En stabil, trygg och varm famn att landa eller vila i när det blåser hårt och kallt.
Det är en mäktig känsla att få känna sig så stark och viktig. Det är mäktig känsla att känna personer som vågar och har förmåga att uttrycka sig så att det går in. Det studsar inte bort som det mesta andra gör mot min pansarhud. De träffar, som de kärlekspilar de är, i hjärta och själ.
Har läst klart boken jag rekommenderade igår och känner mig ensam men samtidigt otroligt buren och stark. Känslan är som att ha bild av sig själv och sen titta i spegeln och se att varken hårfärg eller ögonfärg stämmer. Men det står en person i bakgrunden som med enkla ord förklarar varför det är som det är och kanske framförallt varför jag trott som jag gjort.
Som att få den nakna och avskalade sanningen visad framför sig och den bländar. Den skiner så starkt att den irriterar och sticker men är så härlig att befinna sig i. En kick utan dess like och jag vet att det kommer dröja innan jag får uppleva den igen. Den kommer inte allt för ofta, då skulle jag nog inte uppskatta den som jag gör men slutar aldrig söka efter den.
När jag nu sitter här avskalad inpå den bara, sköra men oh så starka själen. Känner att pansarhuden hänger på galjen. Jag är trygg, lugn men samtidigt beredd på att världen, omvärlden kan invadera och tvinga på mig pansaren. Då kommer ett sms från en kärleksfull person i min närmaste närhet. Och vännen bredvid mig släpper in mig i det djupaste, sköraste, vackraste men privataste av det privata och jag kan inte annat än att känna mig hedrad.
Idag möter jag den suraste med ett leende och en kram. Tänker på alla som för sällan får höra och känna sig älskade. Jag tänker att jag oftare ska lyssna en minut längre. Höra det som inte sägs. Lyssna på mig för att höra andra. Ska bli bättre på att tala om för de runt mig hur viktiga de är för mig.
Samtidigt tänker jag att jag måste skriva oftare. Läsa mer och vakuumförpacka denna känslan för det vill jag alltid bära med mig i livet. Inte bara det. Jag vill även kunna dela med mig av den. Så... Vad får dina ögon att tindra? Hitta det och spendera mer tid till att tindra!