sjukdagar
Idag är förskylningen ett snäpp värre och folk börjar höra av sig för att kolla läget. Mycket eftersom jag avbokat lite möten och roligheter vilket inte är likt mig. Normalt tar jag en alvedon och åker med ursäkten "det är ju bara en timme eller två".
Men nu har jag ju jobbat på att inte göra det som normalt faller mig in. Jag har dessutom mycket inbokat i höst och vill inte börja på minus i energikontot. Om det var så enkelt! Såklart det inte är. Det sker väldigt väldigt sällan att jag blir så sjuk, att jag blir sängliggande. Det handlar mer om feber, snuvig, ont i huvudet och halsen kanske. Inget som sätter stop liksom. Det har gjort att jag kört på, det har varit jobbigare att omboka eller jobba ikapp förlorad tid. För det är så jag har sett det... *harkel* det är så jag ser det. Som förlorad tid, att jag missar massa. Och känslan av att slösa bort tid eller dagar har stressat mig till den grad att jag struntat i sjukdagar.
Nu är jag sjuk. Jag har tagit några sjukdagar. Jag har missat möten och andra roligheter men jag är sjuk. Man ska inte vara ute och snurra med feber. Man ska inte jobba när man går på alvedon. Detta är inte självklarheter för mig, hur konstigt det än låter. Så just nu säger jag till mig själv: Man får vara hemma och vara sjuk. Jag missar inget avgörande. Jag behöver inte jobba igen när jag blir frisk. Det är okej, det är okej.
Dagen har jag ägnat åt bdugetarbete, schemaläggning, sett en film, läst Allegiant, skickat in foton på framkallning till mina nya ramar och spånat på ett förord. Det jag INTE har gjort är svarat på de 5 akutmail som jag vill, åkt och handlat mat, städat, jobbat med Neuroförbundet och åkt på planerad kräftskiva med gamla goda och nya goda vänner. Samtidigt har jag jobbat hårt på att hålla nere stressnivån på att vara sjuk... det är helt klart dagens bedrift.
