Lite tom i skallen

Just nu har jag varit i en period och är väl i en period när jag inte gör så mycket reflektioner känns det som. Jag gör så klart massa reflektioner hela tiden men på sistone har det varit mer på ett omedvetet plan. Skulle däremot tro att jag reagerat mer på sistone än vad jag normalt gör. Jag har varit på några föreläsningar och har kontakt med myndigheter i lite olika ärenden och jag blir så frustrerad över deras okunskap och oproffessionalism (om det nu är ett ord).
 
Samtidigt förundras jag över att så många människor är intresserade och mottagliga för nya erfarenheter och kunskap. De gör ju att jag orkar fortsätta ha hopp om de hopplösa samtidigt som det är de mest okunniga som trycker på mina knappar. Pulsen ökar, jag blir stum, arg och sen sätter hjärnan igång. Hur ska jag formulera mig för att just den ska förstå, hur gör jag detta intressant så den hör mig osv. All denna energi tömmer samtidigt kroppen på kraft vilket gör att jag sover några timmar extra per dygn och helgerna gör åt till i stort sett äta och sova. Det är lite behagligt inrutat och gör mig inte så mycket men som sagt, just nu känner jag mig tom i skallen.
 
Tror jag skulle behöva lite semester...
#1 - - Lissie:

Hej och välkommen tillbaka till bloggvärlden, det har varit väldigt tyst länge.
Detta med okunnighet är något jag arbetat med aktivt i ca 20 år nu och upphör aldrig att förvånas över hur utbrett det är.
Det värsta är att det är alla dessa okunniga människor som hela tiden bestämmer hur jag skall/får leva! Det kan göra mig helt vansinnig eftersom de inte fattar vilka konsekvenserna av deras beslut blir för mig och andra!
Försöker fortfarande lära dem och informera så långt det är möjligt och de är mottagliga. Har annars kommit snäppet längre och överklagar nu ärenden hela tiden, ärenden som bara består av en massa tokiga beslut - ofta pga okunskap.
Det äter upp min energi men känns nödvändigt att prioritera både för min och andras skull.
Lycka till, fortsätt ha tålamodet - kanske vi får in något i huvudet på de styrande med gemensamma krafter.

Svar: Tack Lissie! Jag beundrar människor som du som orkar kämpa på och inte slutar tro. Fortsätt sprid våra vardagsberättelser för det behövs!Jag har tålamod och jobbar hårt på att plocka fram det när det behövs som mest. För det är självklart att vi gör skillnad!
Johanna