Julaftons stund har guld i mun
Jag har dragit mig tillbaka till ett hörn. Vilar ögonen mina och lyssnar på de uppspelta rösterna. Skratt, sång och bestick som klirrar mot tallrikarna. Julklapparna är utdelade och mörkret har lagt sig. Regnet droppar utanför och hunden kryper närmre. Någon kommer ut i rummet för att hämta sin mugg. Ljusen är dimmade och det doftar ljuvligt.
Vad varmt och mysigt man kan ha det med människor. Och va underbart det är att känna sig så inkluderad fast jag sitter här i rummet bredvid.
Kommer hem sent på kvällen och läser detta. Tre månader senare. Och tycker det är så fint. Coolt att läsa om en kväll man var med på. Fast ur ditt perspektiv och från en kort stund, ett ögonblick. Det är ögonblicken. Det är dom vi har.