Vad är det som växer?

Jag vet att jag är orättvis. Jag vet att jag är hård i tonen. Jag vet att jag inte är rolig att ha att göra med stundtals. Jag är stressad, ledsen och rädd.
Jag är stressad över att jag gör för lite, att jag gör för mycket, att jag gör fel saker, prioriterar fel, inte slappnar av tillräckligt, inte sover tillräckligt osv.
Jag är ledsen över att inte kunna vara mer i nuet, ledsen över att åldras, över mitt sinne som stelnar, ledsen över att min glädje och ork försvinner med stressen.
Jag är rädd över att jag kastar bort tid på onödiga ting, att jag missar saker i vardagen såsom spontanmiddagar med vänner, jag är rädd över att inte kunna hantera stressen, rädd för att alltid känna mig så ensam.

Jag gör absolut inte för lite.
Jag gör i perioder alldeles för mycket.
Ibland gör jag fel saker men oftast helt rätt saker för mig.
Jag prioriterar absolut fel när jag är stressad och trött. OCH!? Vem gör inte det?
Att jag inte slappnar av tillräckligt kan jag faktiskt göra något åt.
Jag sover tillräckligt.
Var det något mer?

Det finns alltid saker att noja över. Det finns alltid saker som känns fel. Det viktigast är väl att oftast känna att det är rätt. Och det gör jag ju… Eller…
Jag missar saker men missar nog mest med att tänka tanken att jag missar saker. Då missar jag ju även det som jag faktiskt gör i stunden.
Min erfarenhet är att ju mer jag gör desto mer vill jag göra, och desto mer känner jag att jag missar. Känner mig väl helt enkelt väldigt otrillräcklig åt mig själv just nu. Får åka till affären och handla lite mer av den varan tror jag.