Vad är det som växer?

Idag är jag ledsen och bara ledsen. Ledsen för att människor och samhället kan få mig att känna mig SÅ liten, värdelös och betydelselös. Bakgrunden är att teatern i stan som jag besöker...

 

Hur orkar man kämpa vidare?

 

Det gör ont. Det gör ont djupt inne i mig. Inte att hon begränsar min frihet. Inte att jag inte blir värderad eller behandlad som en av de andra besökarna. Utan det som gör ondast är att hon tog min kämparglöd. Jag blev inte arg, ledsen eller frustrerad utan helt likgiltig. Tänkte att det är klart att jag får räkna med sånt här beteende, beslut osv. Jag är verkligen obotligt dum som tror att man ska ta hänsyn till mig. Sätts i situationen att teatern ska byggas efter mig. Men det är inte det jag vill. Jag vill bara vara välkommen. Inkluderad. Medräknad. Värderad. 

 

Jag är verkligen obotligt dum som blir chockad av att "tillgängliga" byggs otillgängliga.

 

Släpp in mig också!