Vad är det som växer?

Tredje dagen. Har inte kunnat äta något idag. Illamåendet har stått mig upp i halsen. Vid 16-tiden hade jag iallafall fått i mig tre bananer och när jag säger till vännen bredvid att jag känner mig lite matt och vimmelkantig får jag ett klockrent: "Det är väl inte så konstigt!" till svar. Nej det är sant. Det är inte konstigt. Jag hoppas det är en mag-förkylning i kombination med stress som gjort den upprörd. Väntar lite till och håller mig i schack så går det snabbare över. 

Ikväll har jag skruvat ikea möbler. Högt och lågt. Sånt som funka och sånt som inte funka. Lite som livet. Skruvar lite här - nej det blev vint. Skruvar lite här då - bättre eller gott nog. "Kul om det ser lite hemmagjort ut". 

Jag försöker ta vara på livet men när känslan är att jag kämpar med allt jag har för att hålla näsa ovanför vattenytan och någon lite för nära mig gång på gång trycker ner mig under ytan... då ger jag upp lite... varför kämpa när de närmast mig inte vill hjälpa till att lyfta? Då kan jag strunta i allt. Glida med strömmen som alla andra döda fiskar. Hoppas att någon någon dag ordnar något. Det ryser i hela mig av tanken. Jag kan väl sluta kämpa så mycket men utan att ge upp? Jag tror inte jag vet hur man ger upp. Som en vän brukar säga. Går det inte så går det ändå. 😊 

Jag lever på det inatt.