Fredagsmys?

Idag har varit en lång dag. Vaknade vid kl 7. Efter något samtal och mailande så gav jag mig av till butiken. På kvällen gick jag på bio. Helt otippat på SF. Eftersom det är bland de mest arroganta företagen jag har haft att göra med. Så extremt oförskämda och exkluderande. Men nu hade Skönheten och odjuret premiär och syster och sambo ville med. Var egentligen lite för trött och med tanke på den attityden som SF har hade jag väl under några dagar byggt upp en smärre aggretion. Tyckte de var under kontroll då jag aktivt jobbat med den dagarna innan genom att prata och diskutera frågan med just bland annat SF. Men jag märker ju redan hur pulsen går upp och känslan av att vara så lågt prioriterad som målgrupp växer. :(
 
Iallafall så efter bion på en restaurang kommer en rad kommentarer som totalt får mig att sjunka genom isen. Servitören glömmer min mat och den berömda droppen rinner över. När tårarna kommer vill jag bara fly. Vill bara därifrån. 
 
Jag beger mig mot dörren vi blev insläppta genom och då visar det sig att den är låst och behöver nyckelkort för att ta sig ut. Bara att suga in resten av tårarna och ge sig ut i restaurangen för att leta efter personal. När den väl dyker upp kommer den från vårt bord där sällskapet sitter kvar. Hon har precis lämnat min mat som nu packats ner i en matlåda. När jag säger att jag vill ut ska hon först leta rätt på ett nyckelkort och hämta matlådan innan hon kan släppa ut mig. Jag vill bara hem. Jag sitter utanför toaletterna eftersom det är vägen in och ut på denna restaurang. Det är ju självklart bara jag av alla gäster på plats som visas in via toaletterna. 
 
Jag kommer ut. Hon ber igen så mycket om ursäkt och önskar mig en trevlig kväll. Ibland blir verkligheten för mycket. Ibland räcker inte välvilja och omtanke, inte när det beror på otillgänglighet. Det kompenserar liksom inte. Inte för mig. Ibland vill jag stänga in mig i min grotta och inte se eller synas på ett tag. Jag vet att jag begränsas av min otillgängliga omgivning ganska ofta. Jag vet att jag använder rullstol. Jag vet att jag har assistenter. Jag vet att jag provocerar genom att vara "ute" bland folk med mitt leende, positiva, kraftfulla och ibland kaxiga attityd. Jag vet att jag provocerar genom att vara mig. Men måste världen ständigt STÄNDIGT!!! påpeka det för mig. Ursäkta så mycket för att jag finns.