Vad är det som växer?

Långa djupa andetag. Sakta, stabilt och jordande. Jag finner min balans, rymt och försvinner. Försvinner in i verkligheten, ur verkligheten. Hittar mig själv och andas. Andas in och andas ut. Jag tar in intryck och skickar ut det gamla. Gör plats för det nya och håller huvudet tomt ett tag. 

 

Hela dagen har gått ut på att fly. Fly från verkligheten. Fly från beslut, tankar och påtryckningar. Fly från mig, det oundvikliga och kroppen. Jag ger mig ut i solen. Försöker låta den värma mitt inre, få mig att glömma. Glömma mina bekymmer och stoppa huvudet i sanden. Som en struts vill jag stoppa huvudet i marken och slippa se.

 

Efter tre timmars irrande ute i solen slår det mig att jag flyr inte. Jag letar efter något som ska hjälpa mig fatta ett beslut. Letar efter lösningar och svar. Det stimulerar mig att vara i rörelse, att byta miljö och vara ute i naturen. Jag konstaterar att jag avskyr när jag tvingas fatta beslut som jag inte vill fatta. 

Jag vill inte bestämma mig så vad ska jag bestämma mig för?