Vad är det som växer?

Jag tycker inte om att fatta vissa beslut. Beslut som jag tycker känns onödiga, oviktiga och påtvingade. Får jag en fråga tex som Vad jag vill göra? behöver jag tid. Tid att fundera, känna och fundera lite till. Jag kan behöva återkomma en dag senare. Ibland finner jag mig men det kan ibland handla om inlärda svar. Saker eller frågor som jag inte har svar på spontant dyker alltid upp tids nog.

 

Jag har inget behov av att känna efter där och då för att producera ett svar eller ställningstagande. Dock förväntar sig en del i omgivningen det. De väntar, tjatar och konkret tvingar fram svar. Svar som jag ofta kan ha svårt att stå för, svar som jag måste revidera tids nog, återkomma till och stöta och blöta. Detta kan säkert uppfattas som förvirrande och att jag ändrar åsikt helt plötsligt men jag har antagligen haft fullt upp att känna och försöka ta in frågan. När jag känner och upplever blir jag lite som ett rådjur i strålkastarljus, jag stannar upp. Tanken och logiken sätts på paus och det är bara hjärta, själ och känslor som ockuperar och tar all plats i kroppen. Jag har inte tid, lust eller plats för en tanke. 

 

Känslor för mig kan ibland beskrivas som att jag tar ett djupt andetag och dyker ner under vattenytan. Be mig då inte ta ett andetag när jag är där under! Du får snällt vänta tills jag kommer upp till ytan igen.