Dubbla känslor

För tio år sedan fick jag frågan om jag inte ville åka till Teneriffa för att vara med på mina vänners bröllop. Jag tackade ja samma sekund och ringde resebyrån dagen därpå. Efter 1-2 månader var det dags att resa. Det var första gången jag var på Teneriffa. Första gången jag åkte charter tror jag. Första gången det var sol och bad semester iallafall. Tidigare hade det varit Nya Zeeland, Paris, Rom, London mer storstadsresor. Iår fick jag veta att de planerade en middag på Teneriffa. 10årig bröllopsmiddag. Gick inte att säga nej till den inbjudan, ville inte säga nej. 

Efter nästan två veckor reser jag hem med lite nya känslor. Det är som ett andra hem, som ett tredje hem här men för första gången är jag osäker om jag vill bo här. Det har nämligen varit känslan och viljan när jag har varit här tidigare. Att här vill jag bo vintertid. Slippa värken, stelheten, stressen och magproblemen. Även om jag villigt kan erkänna att jag vill stanna kvar även denna gång. Minst två veckor till. 4-8 veckor vore en dröm att få spendera här. 

Men denna resa har varit så otroligt härlig, avslappnad, givande, solig och kärleksfull så jag känner mig nyladdad och ser fram emot att få komma hem till jobb och vänner. Kan inte begära mer varken av mitt sällskap eller vädret. Jag känner mig nöjd.

Nu ska jag bara försöka få med mig mina bra vanor som jag skapat här med mig hem. Helt omöjligt är det inte men vet också att det är väldigt lätt att säga här och nu.