Musiken kanalyserar känslorna

I denna stund värker mitt hjärta av all världens orättvisor, jag fäller en tår för all kärlek och omtanke om varandra.

Mitt hjärta känns som ett svart hål - en oändligt sinande källa av känslor som snurrar runt, runt. Stannar upp några sekunder för att sedan snurra vidare.

Mina tankar stannar inte upp, ältar och ältar till självförstörelse.

Jag älskar. Jag hatar. Jag älskar. Jag hatar.

Vad. ? Kan jag inte greppa just nu. Jag har fullt skå att faktiskt ta mig upp ur sängen på morgnen, påminna mig om frukosten. Jobbet gör att jag kan avskärma mig ett tag men det känns som att jag låtsasjobbar eftersom jag inte är här 100% i tanke och hjärta. Jag brukar inte ruckas på men ibland ska även jag få uppleva det. Det är oskakande, ouppskattat, deprimerande och extremt förvirrande. Samtidigt lär jag mig massor om mig själv, mina känslor och reaktioner. Jag tror ju att förändringar generellt gör ont. Jag har varit så van vid ständiga fysiska förändringar vilket gjort att jag lärt mig att se vinsten med förändringar. Lärt mig att uppskatta dem och se fram emot dem. De är fortfarande lika jobbiga som tidigare men jag ser dem som lärdomar från livet som jag inte vill vara utan.

Nu ska jag plugga in lurarna och maxa volymen och låta de starkaste känslorna som jag inte riktigt kan hantera hanteras av musiken istället.