Vad är det som växer?

Idag har varit en vakuumdag. Jag har jobbat, städat, rensat, läst, sovit, blivit sjuk, blivit frisk igen, smsat, ringt, svarat, blivit bjuden på middag, träffat fina kusinen och tagit sovmorgon. Helt obegripligt va många timmar ett dygn kan ha. Jag vet det brukar vara precis tvärtom men nu vill jag att tiden ska gå snabbt och herre hmm va långsamt den går då. Jag fortsätter ockuperas av massa känslor och tankar. Nu till den grad att jag inte riktigt känner igen mig själv. Ingen har skickat varningssignaler än så så farligt kanske det inte är men det är nytt för mig. Det går riktigt bra och vem vet, det kanske är precis den jag är bara att jag dolt det väldigt väl. Även för mig själv. 

Jag är en person som normalt njuter av egentid. Älskar det. Känner mig som ett barn på julafton. Busig. Äter chips en torsdags förmiddag och bara har det asgott men just nu finns inte det. Känner mig mest ensam och uttråkad. Visst har jag kunnat spela mina dönickespel helt ostört och tittat på 3-4 filmer om dagen utan avbrott men njutningen är borta. Kanske kommer den tillbaka, kanske inte. Det är okej vilket som, bara jag får närhet och värme så spelar det andra inte så stor roll.