Värken är tillbaka

Nu sitter jag här igen med värken. Värk in i märgen. Är det det kalla vädret? Stressen eller bara en sån period? Hur vet man egentligen? Jag börjar även misstänka att det kanske har med järnbristen att göra. Eller kanske är jag lite sjuk. Oavsett så har jag en trött kropp och är öm i varje cell.

Jag håller samtidigt på med intervjuer och för att ”störa” min semester så lite som möjligt pressade jag ihop 2-3 intervjuer varje dag. Jag körde introduktion med en ny assistent samtidigt som jag träffade massa kompisar. De gav som vanligt enorma mängder energi, hopp och glädje. Men fy bubblan vad mycket kraft och leenden det tar att intervjua. Ibland känns det bara som att jag spelar ett socialt spel under intervjuerna. Jag vet hur jag får personen jag intervjuar lugnare, men jag blir lite trött på ansvaret och spelet imellanåt. 

Ibland önskar jag att jag kunde säga precis vad jag tänker och få de svar precis som de tänker. Det skulle vara så mycket enklare. Väldigt mer brutalt och kanske ibland sårande/chockerande men som det är nu ska jag tolka, analysera, tro, gissa och hoppas. 

Men men. Nu är det så. Jag tolkar, analyserar, värderar, tror, gissar och hoppas. Hoppas att mina tolkningar och gissningar stämmer.