Vad är det som växer?

Vaknar av att någon försiktigt men envist knackar på rumsdörren. Den öppnas och orden: Bebisen är på väg! hörs. Gardiner dras bort och allt ljus och ljud väller in i rummet. Efter en allt för sen natt och lite sömn vaknar jag smått groggy till liv. Tittar på telefonen och har missat samtal. Har även meddelanden som lyder i stil med: fick avbryta semestern. Hann inte hem utan är på BB i xxx.

Kopplar direkt upp mig på nätet för att gå in på Aftonbladet och Expressens sida men hittar ingenting. Skrollar ner i nyhetsflödet och letar efter nyheten: xxx föder barn. Ska bli mamma. Eller: Johanna ska bli moster men hittar ingenting. Kommer då på att det är min världsnyhet och inte världens nyhet och stänger ner apparna. 

2 timmar senare kommer en bild på miraklet. En liten krabat med stor aptit. Alldeles lagom lång, lätt och rödflammig. En tår av lycka, lättnad eller kanske bara av kärlek och förundran. 

Dagen tappar helt orientering och plötsligt är lättheten i huvudet tillbaka. Resten av dagen är inte värd att nämna längre. Suget i magen och svindeln i själen vid Grand Canyon är ingenting mot denna känsloexplosion.