Vad är det som växer?

Idag startade vi dagen lite tidigare än vanligt för att hinna se så mycket sten som möjligt. Vi åker ca 10 min på en liten väg innan vi kommer fram till en inträdesport. Welcome! You have arrived at Grand Canyon. 

Stora skyltar visar Gran view point och det blåser friska vindar. Solen värmer men kylan biter lätt i kinderna. Bland små knotiga och vindpräglade träd följer jag den asfalterade stigen mot kanten. 

Väl framme vid kanten kittlar det till i själen. Utsikten är verkligen fenomenal. Hur har det gått till? Hur kan berg ha så många olika färger, håligheter och former? Hur kommer det sig att man inte bor här? Att man kan tänka sig att vakna upp till något annat än detta varje morgon. 

Det suger till i magen när jag kommer fram till kanten. Det stupar drygt 2000 meter rakt ner och på andra sidan växer ett rödskiftande berg upp ur stupet toppat med en vitfärgad bergsart. Påminner nästan om en kaka med grädde på toppen. Lager på lager med icing on the top. Man anar Coloradoriver långt långt där nere men det ser mer ut som en lerpöl än en flod. 

Vi åker vidare. Till hermit point. 

Det är knäppt tyst och endast vindens vinande och susande höra. Några viskande turister hörs i bakgrunden. Jag står och njuter av naturens ståtlighet. 

Det är fantastiskt vad naturen kan åstadkomma. Solen smeker den bara huden varmare allt eftersom timmarna går. Luften är tunnare, sinnena är på helspänn och det huvudet känns lite lätt och snurrigt. Jag njuter!