Ensamhet blir gemenskap

Jag känner mig inspirerad av livet. Jag har sedan nyår satsat på att säga ja till saker jag inte ens skulle ha ödslat ett nej på tidigare.
 
Jag har börjat sjunga i kör! Super kul. Såklart! Annars hade jag ju inte fortsatt. Provade på yoga förra terminen och fortsätter även denna termin. Detta är saker som kräver att man är fler. Jag gillar inte att göra saker i grupp, jag vill vara ensam eller ett par styckna. Ha kontroll, komma och gå som man vill. Nu har jag en hel kör att förhålla mig till. Likaså yogan. Hade varit helt okej att yoga ensam i ett tyst rum. Bara jag och mitt men nu tränar jag på gemenskap och att dela. Dela med mig och ta emot det som ges till mig och nu efter ett halvår börjar jag vänja mig.