Vad är det som växer?

Det är konstigt att man inte är konstigare än vad man är. Och när jag skriver man menar jag såklart jag. 

 

Det känns som att jag ständigt måste vakta min tunga när jag är i kontakt med myndigheter som ska hjälpa och ge råd. Igår var jag på hjälpmedelcentrum för att få hjälp med den selen jag har till liften. Efter mycket provande och knutar, förlängsningsband osv osv säger personen. Det kan ju vara så att vi måste sy en anpassad sele, vi gör det ibland när det befintliga sortimentet inte kan tillgodose behovet.

 

Jag håller god min för sist jag var där och provade frågade jag om man inte kunde justera en befintlig sele så att den skulle passa. Till svar fick jag ett skratt och att det var inte var något de sysslade med, att sy om eller upp nya selar. (Det är samma person som jag träffat vid båda tillfällena.)

 

Förutom att jag återigen konstaterar att det är för många "experter" som måste känna sig duktigare och kunnigare på min bekostnad. De vill komma med lösningar och förslag inte bara acceptera min med hull och hår. De vill känna sig viktiga och ibland visa sin makt. Jag måste lyssna, lyssna, prova saker jag vet inte fungerar för om jag inte gör det får jag inte tillgång till speciallösningarna. Då får jag bara höra att jag vägrar prova deras förslag och de blir mindre villiga att göra undantagslösningar. 

 

Jag måste ge dem massa tålamod och framför allt tid! Tid som jag värderar så högt och jag värderar faktiskt dessa personer väldigt lågt i min vardag. De ska kunna göra sina punktinsattser när jag behöver. Inte när det passar dem och på deras villkor men tyvärr spelar vi spelet på deras spelplan och går jag emot dem för hårt kan jag mycket väl få det jag behöver men då får jag oftast prata med chefer, komma med tunga argument och gå på möten för att prata om hur mötena är. Så jag håller mig undan in i det sista, samlar tålamod och styrka att vakta min tunga när jag behöver och styra när det så krävs.