Vad är det som växer?

I onsdags var på Försäkringskassan för 2 års kontroll. Hmm det är inte det som de kallar det men det är så det känns. Det är en form av uppföljning. Det är så absurt och jag tycker detta är så extremt tråkigt att prata om så det blir väldigt övergripande. När jag blev beviljad assistans för ca 13 år sedan så fick jag beskriva en vad de kallar "vanlig dag". Bara där faller jag hårt då jag som person jobbar ganska hårt på att inte fastna i rutiner för att det är praktiskt bekvämt. Första frågan är: När går du upp på morgonen? Jag tänker: menar de vardag, helg, imorse, igår, hur länge sov jag i förrgår? De vill bara ha ett klockslag. Höfta till med något. Men om jag säger kl 8 betyder det att jag måste gå upp kl 8 varje dag då? Vad händer med antalet assistanstimmar om jag säger 8.30? Vill de veta när jag vaknar eller går upp eller när jag påkallar assistans första gången?

 

Då ska ni veta att frågeformuläret idag är 43 sidor långt.

 

Jag tror jag är en av de få som faktiskt har omprövats vartannat år så jag har ju lite rutin nu. Ett stort problem är att det ofta är en ny handläggare som ska göra på sitt, räknar på sitt sätt och frågar det den tycker är väsentligt. Där har vi svårt att hitta varandra då jag kommer som en liten besservisser både på mitt liv men också på hur de ska tolka det jag säger.

 

Tillbaka till När jag går upp på morgonen. För sakens skull säger jag kl 8. Nästa fråga är då: När går du och lägger dig. Ungefär. Handläggaren börjar bli stressad som inser att detta kommer ta längre tid än "normalt". Mina frågor snurrar i huvudet igen. När vill jag gå och lägga mig? När borde jag gå och lägga mig? Kan jag hitta en snitt tid osv. 

 

I onsdags orkade jag inte bli yr vid fråga 1 och 2 så sa jag: "Det du egentligen vill veta är min dygnsvila, eller hur? Och den kan jag säga är 8 timmar." Ja jo så var det ju och eftersom det inte var första gången vi sågs och eftersom det är en omprövning så kom jag undan med det svaret. Varför det är dem första frågorna? Jo, när du sover kan de snabbt räkna bort de timmarna på dygnet för enligt deras standardsätt att räkna så behöver man ingen assistans om man sover. Så om jag kommer in med ett assistansbehov på 24 timmar kan de snabbt räkna bort 8 timmar. Om man inte kan styrka att man behöver aktiva insatser nattetid.

 

Det jag egentligen tänkte skriva om är hur processen gick till då jag vet att många är stressade och oroliga inför dessa omprövningar. Försäkringskassan upprepar nämligen gång på gång att omprövningen inte kan leda till utökad assistanstid. (Underförstått att det kan leda ned minskade assistanstimmar.) Dessutom ändras reglerna hela tiden så något som giltigt som behov ena året kan vara borta som godkänt behov nästa.

Jag fick ett brev typ dagen innan julafton om att jag skulle träffa handläggaren den 8 januari hos Försäkringskassan eftersom h*n tydligen visste att jag hellre ses där än hemma. Jag tänkte att det är så nära inpå jul och jag kommer inte vilja sitta över helgerna och räkna, motivera och oroa mig så jag ringer efter jul och skjuter upp det. Det fungerade sådär, förträngningen gjorde att jag dagen innan ringde och sa att jag är inte förberedd för något möte. H*n försäkrade mig om att det inte behövdes till denna träff. Jag tog en risk med psyket inställt på att avsluta mötet om jag tyckte jag behövde mer tid. 

Jag kommer dit, vi kollar att jag fortfarande heter Johanna och bor i Västerås. Sen drar h*n snabbt varför, hur och när omprövningar sker. Därefter tittar vi på tidigare beslut. Grundläggande behov uppgick till X timmar, stämmer det? 

- Ja.

- Övrig tid är fördelad på träning, fritidsintressen, shopping och städning. Stämmer det fortfarande?

- Visst.

- Va bra. Då är vi klara. Jag hoppas på beslut inom några veckor då detta skulle skett i december. Om det är okej så ringer jag när jag gjort klart sammanställningen. Egentligen ska jag fördela detta enligt behovbedömningsmallen som vi nu har men jag klarar att göra det utan att du är mer på det underlaget jag har. Om det är okej med dig?

- Absolut. Tack och hej!

 

Idag ringde h*n och frågade om det var okej att de fattade beslut idag om samma antal timmar som tidigare då jag tidigare bett om att få ha kvar samma avräkningsperiod. Öhh, ja det jätte bra svarade jag.

 

Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad som hänt tror jag. Ingen överklagan? Inga extra intyg, motiveringar? Inga kränkande frågor? Inga närgångna bekrivningar om varför det tar längre tid för mig att klä på mig än vad det gör för dig? Inga läkarintyg? ADL utredningen som jag fortfarande aldrig gjort?

 

Inte för att jag är besviken på något sätt snarare glad över att få ha varit med om en proffessionell och saklig ansökan för en gångs skull. Men också lite sorgsen att det är så slumpmässigt hur man blir behandlad och bemött. Sorgsen över alla de möten och personer som jag träffat som suckat, ifrågasatt och misstänkliggjort istället för att ställa rätt sorts frågor, ha lite empati, respekt och förståelse. Första gången jag blev bemött som en människa hos Försäkringskassan och det tog "bara" 16 år. Nästa gång är jag redan inställd på att igen rusta mig till tänderna både i argument och psyke. Men just nu kan jag återgå till att koncentrera mig på att få assistansen att fungera med allt vad det innebär istället för att focusera på att behålla timmarna och minutrarna. Att få det att fungera i praktiken är ju det verkliga jobbet men det är en helt annan historia!