Vad är det som växer?

där man avhandlade några översiktsplaner alltså ritningar på områden ungefär hur de ska se ut. Man beslutade om nya riktlinjer för Tillgänglighetspriset och jag var där och ställde frågor.

Jag undrade vart man ska vända sig när butiker och restauranger som faktiskt är tillgängliga på så sätt att man kommer ut och in och kan använda hiss, ramp och toalett men man kan inte tex handla för klädstängerna står för tätt. Man kan inte äta för att borden är för täta eller fasta bänkar så att man inte kommer in till borden. Det finns många scenarium. Vissa har uppbyggda platåer inne i restaurangerna så att man inte tar sig fram. Hur gör man?

De är lika förvånade som jag att deras attityd är så dålig - för det är attityden det oftast handlar om. De tycker att man är besvärlig, i vägen eller har orimliga krav på var man vill sitta. Jag trodde ju att ägarna vill ha kunder/gäster. Problemet är nog att det inte genomsyrar verksamheten. Och det dem inte inser är att de förlorar inte bara mig i rullstol som kund/gäst utan även min familj, vänner, kolleger, bekanta osv. Det är många personer det rör sig om.

Och så undrar jag hur många som är som jag och oftast undviker att gå ut för jag blir alltid besviken, illa bemött eller något slags offer som placeras i ett hörn. Ska alltid känna sån j-la uppskattning för att jag får/kan komma in någonstans och det tar bort glädjen kan jag meddela.

Jag vill kunna göra spontan besök utan att behöva förboka och förmeddela att jag använder rullstol några dagar i förväg. Jag vill kunna gå ut på lunch med min syster eller vän utan att behöva fundera på var jag kommer in, var jag kan sitta utan att vara i vägen. Utan att behöva fundera på hur de har möblerat invändigt för jag kanske inte vill sitta i gången där alla stöter till mig varje gång de går förbi. Utan att behöva skicka in mitt sällskap för att be dem lägga ut en ramp så jag kommer in. Utan att behöva möblera om för att kunna ta mig runt i lokalen. Slippa be kompisen betala för att jag inte kommer fram till kassan.

Jag vill slippa sitta längst bak i konserthusen, framför första bänkraden i biosalongen, slippa gå in bakvägen, slippa sitta ensam längst ut på kanten medan mitt sällskap sitter några platser in på bänkraden. Jag vill inte behöva använda en speciell betalningsdisk när alla andra går till någon annan.

Jag vill inte behöva le, tacka och be för att jag väljer att besöka just din affär, krog, lokal eller butik.
Jag vill inte behöva betala extra för att sedan få sitta bredvid.
Jag vill bara vara jag.