Ögon, öron, näsa

Solen som värmer. Jag känner.
Luften som luktar jord. Löv. Hägg. Alger. Citrus. Jag luktar.
Vinden. Den svala luften. Kroppen svider. Jag upplever.
Musiken. Jag hör.
 
Hur kan skönhet göra så ont? Hur kan något så vackert vara så skört?
 
Idag mötte jag mig själv. Obarmhärtigt. Jag i varje fiber och cell, varje tanke och andetag. Där var jag, öga mot öga med mig själv. Hur kan det vara så spännande och skrämmande på samma gång. 
 
Jag blev helt matt av att se det jag såg så för att återföra lite balans gav jag mig ut i solen, bland träden, vid vattnet och gjorde allt utom att tänka. Jag kände, såg, hörde och upplevde.
 
Tom och nöjd säger jag god natt!
 
 
#1 - - Anonym:

Du ädela ros och förgyllande skrin

Kerstin