Kristian Gidlund
Orkar inte orka mer är något jag ofta stöter på. Nu orkar jag inte bråka, kräva och styra längre. Jag ger upp och låter alla andra styra och kontrollera mitt liv, min vardag och mina behov. Det är ju det de dem försöker med hela tiden och som jag ständigt kämpar emot. Sen från ingenstans kommer jag:et krypande, påminnande om vem jag är, hur jag är och vad jag vill. Det är ofta en kamp mot myndigheter, butiksägare och beslutsfattare som "vet bättre" vad jag behöver och ska förvänta mig.
Kristian beskriver hur hans verklighet rämnar när han får cancerbeskedet. Hur hela kroppen är under attack och håret faller som ett hånskratt rakt i ansiktet.
Han pratar om att bli sjukare för att bli friskare genom cellgifterna. Att döden gör mig mer levande och det är det som gör mest ont. Han menar att man skulle behöva dö några gånger innan man kan leva.
"Tanken blev en tiger som lurade i varje snår jag passerade."
Som att gå runt med ett lasersikte ständigt riktat mot sig. En läkare uttrycker sig vid ett tillfälle att tiden som kommer, döden, kanske inte blir så hemsk som han föreställer sig. Kristian svarar något i stil med att sånt prat behöver jag inte höra.
Idag lyssnade jag igen på Kristian Gidlund som var P1s sommarpratare en skön söndag (2013-06-30). Jag har följt hans blogg ett tag (http://ikroppenmin.blogspot.se) - en fantastiskt sorglig, inspirerande och högst verklig och sann berättelse om en person som gör upp med sig själv, livet och döden. Det gör han genom poesi och ordets makt. Genom drömmar, låtar och möten med andra människor. Kristian är nu död. Han berörde så otroligt många människor genom ord. Hans ord tåls att upprepas gång på gång och kommer aldrig bli gamla eller uttjatade.
"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i ditt bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga. Tillåt er att vara detta." Som avslutande låt spelar han Mother and child reunion med Paul Simon. Alla hans låtar i programmet talade rakt till hjärtat.
Jag grät, grät av all lycka och grät för all skönhet som finns i världen. Han får den att se så vacker ut att det gör ont i bröstet. Hur kan skönhet ibland vara lika svårt att hantera som sorg?
Skönhet lika vacker som sorgen. Att försöka hitta en mening i det meningslösa. jag frågade min vän Anna,superateisten, en gång: Vad är stil?Vad är skönhet? Att det ser ut som om att någon ordnat det, svarade hon. Irma