Sorg och lycka

Jag hade tänkt utlysa tre dagar av sorg. Hade ett behov av att stänga in mig, grotta ner mig, vara med mina tankar och få sörja på riktigt. Inte nödvändigtvis gråta och bära svart utan att officiellt tala om för världen att jag är i sorg. Jag är inte jätte ledsen eller i kraftig sorg utan helt enkelt i sorg. Jag vill att vardagen ska rulla på som vanligt men under rubriken Är i sorg. Jag ville minnas, få tid att tänka tillbaka, sörja över allt som nu inte blir när någon lämnar denna jord. Jag ville sakna, känna saknaden och tillslut acceptera den. Varför döden finns skulle jag fundera över och samtidigt varför livet finns? Hur livet finns och hur mitt liv finns. Varför ska ord som "Döden är lika naturlig som livet" och "Döden är något som vi alla har gemensamt och som vi alla ska vara med om" vara tröstande? Hur kan man säga "Nu tar vi farväl av någon vi älskade" när man tar farväl varje dag i början, farväl vid varje tanke på att höra av sig, vid varje tanke på detta skulle han ha gillat? Hur var han egentligen - jag minns honom som tyst, lugn, nyfiken och aktiv - var det min bild av honom eller är det fler med samma bild.
 
Alla dessa tankar och frågor skulle jag ägna tid till under min sorgperiod. Men något hände... Jag fann så mycket att skratta och må bra över så mina sorgdagar blev inte som jag tänkt mig. Men å andra sidan blir livet sällan som man tänkt sig.
#1 - - Anonym:

Fint beskrivet! Tror också vi behöver ta oss mer tid att sörja och inte vara rädda för de känslor sorgen väcker.

Svar: Håller med!
Johanna

#2 - - Anonym:

Min vän Anna dog. I sommar ska vi fyra vänner till henne mötas. Jag hoppas att vi alla kan tala om henne. Kanske med henne på något sätt. Då talar vi om oss själva indirekt. Jag ser fram emot det men det finns inga cermonier, rutiner, sedvänjor,traditioner för sånt. Amen

Svar: Det kan vara väldigt befriande att bara få vara tillsammans med varandra med och utan ord i sånna stunder tycker jag. Och det kan vara lite synd att det inte ordnas fler sånna träffar som ni nu ordnat så bra fixat av er! Tycker jag.
Johanna