Vad är det som växer?

Ibland vaknar jag före väckarklockan som nu ringer vid 7 tiden på morgonen. Då ligger jag tyst på rygg, tittar upp i det vita taket, lyssnar på tystnaden och njuter. Ibland slumrar jag bort för att vakna till telefonens brummande läte. Snoozar och börjar om. För varje 10 min snooze hör jag hur världen där utanför mitt fönster vaknar till liv. Först fåglarna (som idag faktiskt är knäpptysta), sen lite bilar, människor som drar sina små rullväskor i gruset utanför mitt fönster, klackar skor som med bestämda steg rör sig mot tågstationen. Tidigare var det plogbilen men nu är det sandsoparbilen som skramlar och låter. Just nu är det bara kylskåpets surrande och mina andetag jag hör. Det är så rofyllt och jag njuter av varje stilla minut.