Bemötande

Idag stötte jag på en människopersonlighet som jag har ytterst svårt att bemöta. Det är en person som jag inte riktigt kan välja om jag vill ha med att göra eller ej så flykt är inte ett alternativ. Att stanna och slåss är ju ett alternativ men med denna personlighetstyp blir min fäktning så illa att jag inte riktigt vill stanna och fäktas.
 
Personen tänder en frustration och trycker på alla mina provokationsknappar samtidigt så det nästan börjar ryka ur mina öron. Jag lyckas bita mig i tungan, nicka och le 1 gång under samtalet. Sen översvämmas jag av vanmakt och klapp-på-huvet känslan. Jag förstår att personen jag mötte upplever mig som en problemsökande, omständig, envis och allmännt jobbig person. Jag upplever mig som en tålmodig och förstående person som försöker belysa och lösa ett stort problemområde i verksamheten. Och mitt i dessa känslor ska vi mötas, "samarbeta" och på något sätt enas. 
 
Jag är fortfarande inte säker på att det är möjligt. Och jag inser mer och mer att just i detta fall spelar det kanske inte en roll. Det handlar kanske mer om min envishet, vilja att upplysa, utbilda, informera, att inte ge mig och inte vilja erkänna mig besegrad av människan som inte vill se saker på ett annat sätt. Som inte vill ha information eller upplysning för hon kan det hon behöver kunna. Jag kan ju välja att prata med personen över henne. Det finns nämligen alltid en person ovanför den jag pratar med. Det är en liten lättnad i sånna här situationer.
 
Jag vill inte ge upp hoppet på att personer vill utvecklas men jag kan ju inte dra det så långt att jag själv går under. Jag jobbar nu på att vända bort blicken, att inte se alla skavanker och skavsår i människors bemötande av andra människor. Inte för att låta folk göra eller bete sig som de vill utan för att jag ska överleva som jag. Och för att orka ta de kamper som jag anser måste tas.
#1 - - Kerstin Ekwall:

Förstår din frustration över osmarta trista intelligensbefriade människor. Ibland försvinner tålamodet, och man vill bara trolla bort vedebörande. Det trista är att det är oerhört svårt att påverka människor som inte vill öppna sig för verkligheten! Man får jobba med sig själv...så långt man orkar!