Time flies


Just nu känns det som att tiden och dagarna bara flyger förbi. På ett behagligt sätt. Jag försöker släppa tanken på nu-eller-aldrig. Jag har alltid tänkt om jag inte säger ja nu kanske tillfället aldrig kommer tillbaka. Det har alltid känts som att jag har försakat saker när jag sagt nej. Jag försöker släppa den tanken och bara vara.

Jag har haft lite bilder på solljus eller snarare på skuggor och häromdagen var det ett fantastiskt varmt gyllengult sken. Men innan jag hittat telefonen som jag fotar med hann ljuset försvinna. Jag är en sann sommarfantast men just nu är vädret helt makalöst. Känner du den jordiga doften där ute nu när tjälen börjar släppa? Hör du grusbilen som tar med sig det mesta gruset? Det gör jag och jag känner att värmen börjar återvända och dofterna.

Jag skulle vilja ha en paus/play knapp till tiden ibland. Bara ibland! :o) Men det är väl kanske det jag gör när jag sluter ögonen, tar ett extra djupt andetag och njuter. Det får fungera som pausknapp.