Vad är det som växer?

Timmen börjar bli sen. Gäspningarna börjar matta av. Hjärnan börjar spåna, skapa, slappnar av och blir kreativ. Börjar finna sitt naturliga spår som så lätt drunknar i vardagens... dagsljusets brus. Det är som att solljuset bländar mina tankar som först infinner sig efter tio på kvällen.

Det är som att universum öppnar sig tillsammans med hjärnan. Tanken flyger fritt, inget som hindrar, inga problem utan bara lösningar. Sen somnar jag och vaknar med ett nöjt leende av gårdagens minne tills hjärnan vaknar till - nyktrar till. Gårkvällens smarta tankar bleknar och de fritt flygande tankarna börjar stelna och landar tillslut på marken. Jag börjar se dagen som den är, säger det som ska sägas och reagerar som hjärnor ska reagera. Låter kanske tråkigt men det är tack vare det tillståndet som jag märker när den sen flyger iväg. Jag tänker att det är barnet i mig som jag inte längre orkar stänga in. När hjärnan varit duktig, logisk och rationell en hel dag orkar den inte hålla barnet i schack längre. Släpper murarna och barnet väller in för att till slut suggestivt ta över hela hjärnan. Den börjar leka, kladda, färglägga... Tills den som alla barn blir övertrött och till slut faller i sömn. Zzzzz Zzzzz

Men det är klart att jag skulle vilja provflyga lite under dagtid också. Så jag jobbar på att börja färglägga och leka lite med min duktiga och logiska hjärna även dagtid. Sätter på mig solglasögonen och blir kreativ.