Vad är det som växer?

Efter massa hattande, strålande sol och trasiga bilar tog jag mig äntligen hem till Västerås igen. Eller äntligen och äntligen det första jag fick göra var att jobba hårt för att inte direkt hamna i den välbekanta vardagsstressen. Känner lite vemod inför det faktum att sommaren är slut men ser samtidigt med spänning fram emot hösten. Mycket dubbla känslor alltså. Både lättad och lite rädd över att behöva lämna sommarens varma famn och kastas in i höstens instabila vagga.