Snabba kast
Idag har jag läst ut boken om Mr Pip. En bok som jag starkt rekommenderar. Det är en väldigt djup bok om man vill som handlar om konsten att berätta. En man får ett gäng ungar och vuxna att hitta sig själva, sin egen unika röst och sin berättelse genom att läsa barnen Charles Dickens. Det som jag nog gillar bäst är att i stort sett ingenting av det som han har sagt är sant. Eller jo det är sant det är bara inte hans berättelse som han berättar. Han väver ihop en massa människorna livsöden och stoppar in sig själv där han tycker att det passar.
Jag gillar det för det säger mig att tillvaron är till stor del till det du gör det. Det är ju skönt för personer som mig som vill tro att jag kontrollerar det jag gör och vill och att det inte på något sätt är förutbestämt, livets meningen eller något liknande. Det har sagt någon gång att man skapar sin egen barndom som vuxen. Det är det jag minns och gör det till. Kanske lätt för mig att säga som gillar min barndom och vuxna liv :o) Men jag ser det inte som att Mr Pip ljuger eller förskönar utan det är i den tron/vardagen som han lever i som han berättar.
Eller så är det helt enkelt en bok om ett hårt öliv och några nissar som springer omkring och försöker få vardagen att gå ihop i en tuff miljö.
Nåväl. Nu befinner jag mig på Teneriffa, igen. Så här i slutet av november, början av december så är det inte så super hett här. Runt 20-25 grader på dagarna och ja va ska tippa på 18 grader.
Efter att ha läst Mr Pip och lyssnat lite på ljudbok tog jag mig ner till strande för att titta på vattnet och sista solen.
