Fortsatt kurerande

Har mått väldigt illa hela veckan och har nu en läkartid på måndag i hopp om lindring. Har så svårt att bara vara, skyller lite på telefonen som alltid kan hålla mig sysselsatt samtidigt som den är en lättnad nu när jag inte kan göra så mycket.

Har bokat en solresa nu :o). Ska bli så skönt att komma bort från rusk och regn. När jag kommer hem har jag beställt snö och vinter så det sedan är borta i feb-mars... Jag kan ju alltid drömma.
Har läst massa senaste tiden och har som vanligt svårt att avsluta böckerna. Men nu börjar det bli absurt. Vet inte om jag vill veta vad det säger om mig och mina demoner men jag läser till mitten av böckerna, sen går det långsammare och långsammare. De sista kapitlen kan ta veckor :o) Nåja, jag har kanske lite separationsångest. Och som en god vän sa: Dem finns ju kvar, det är bara att plocka upp boken igen om du vill tillbaka till världen.

Vilket stämmer men då är det ju minnet av känslan och inte den riktiga känslan som kommer tillbaka. Så är det för mig iallafall...
Troligtvis är det massa andra demoner som gömmer sig bakom detta skumma beteende men jag anamar lite "stoppa huvudet i sanden" metoden och tycker det är lite nyttigt ibland. Ibland!